WINETA

Naturens krafter är inget människan rår på. Bevis för detta är förlisningen av S/S Wineta. Isen skruvade ner henne och som final fick man se henne med fören i topp innen hon försvann ner i djupet.

HISTORIK
S/S Wineta var byggd 1913 i Stockholm av Bergsunds Mekaniska Verkstad AB. Hon mätte vid byggandet 53,73×8,46×3,71 meter och tonnaget uppgick till 719 Brt eller 474 Nrt. Hennes varnsnummer var 351 och reg.nummret 5403. Hon utrustades med en tre-cyl trippelångmaskin som utvecklade inte mindre än 1033 hk. Det fick henne att uppnå hela 14 knops fart.

Den 13 maj samma år levererades hon till Ångfartygs Ab Gotland för att sättas in på Gotlandstrafiken. Nu blev hon inte gammal på den rutten för redan året efter 1914 blev hon upplagd i Stockholm på grund av kriget. Hon såldes vidare i april 1916 för 415.000 kr till rederi Svea i Stockholm som ägde henne ända fram till hennes förlisning.

I samband vid försäljningen byggdes hon om vid Finnboda varav och blev ett av Östersjöns lyxigaste fartyg. Bland annat förlängdes hon med 5,94 meter och mätte då nästan 60 meter. Befälhavare ombord var kapten John Abrahamson och manskapet räknades till 30 man. Wineta blev ett av fartygen som gick på Finland och vintern 1918 gick hon från Stockholm i konvoj med förnöderheter till finska Mäntylouto.

Fast i isen
Med sig hade man både Isbrytaren II och bogserbåten Heimdall. Vintern hade varit svår med väldiga isbildningar så isbrytaren skulle säkert komma till andvändning. Det här utspelade sig i februari och till en början gick allt planenligt men ju närmare Finland man kom desto besvärligare blev isen och måndagen den 25:e klockan 4 gick det inte längre. S/S Wineta satt fast i isen och fick hjälpas loss vid ett flertal tillfällen av isbrytaren.

Man var nu ungefär 13 distansminuter sydväst från Mäntylouto. Vid ett tillfälle när Wineta hjälptes loss träffades hon så hårt av isen, att en av sidoventilerna på babordssidan i maskin blev intryckt. Samtidigt krängde fartyget till så att det till slut kom att ligga med 7 graders slagsida åt styrbord. Isskruvningen tilltog allt mer och skrovet satt fast som i ett skruvstäd.

Dom fyra sidoventilerna på babordssidan säkrades och de på styrbord stöttades provisoriskt då dessa låg under vattenlinjen. Samtidigt jobbade isbrytaren febrilt med att försöka hjälpa Wineta loss genom att bryta upp isen runt om henne för att hon skulle komma på rätt köl. Tre timmar höll man på men utan resultat.

Man överger fartyget
Klockan 23,25 samma dag blev isen för mycket för Winetas skrov och hon blev läck. Passagerarna och besättningen gick då över till isbrytaren Passagerarnas bagage, resgods och en del av inventarierna bärgades. Allt gick smidigt till det hela tog bara en kvart och redan 23,40 var allt klart.

Läget blev då kritiskt föt Wineta och isbrytaren backade ett tiotal meter och avvaktade. Det bar sig inte bättre än att även isbrytaren fastnade i isskruvningen och inget fanns att göra. Morgonen efter vid 6-tiden var Vineta vattenfylld till över maskin och styrbords hytter halvfyllda med vatten.

Tisdagen den 26 februari 1918 klockan 10,20 gav hon upp och reste sig med fören i topp och försvann ner på 27 meters djup. I detta ögonblick lyckades även isbrytaren loss från naturens skruvstäd. Klockan 20.30 på tisdagskvällen kom både isbrtytaren och bogserbåten in till kajen i Mäntylouto med Vinetas besättning och passagerare. Wineta var försäkrad i en del bolag för 1,500,000 kronor.