En förlisning som kunde fått tragiska följder var Wilpos. Under bärgningen började fartyget att brytas sönder och sjunka med en sovande maskinist i maskinrummet.
| Fakta | |
| Typ | Ångfartyg |
| Material | |
| Tonnage | 400 nrt 330 brt Lastkapacitet 750 ton |
| Mått | |
| Maskin | |
| Fart | |
| Byggd | 1941 |
| Beställare | |
| Sjösatt | |
| Levererad | |
| Regnr | |
| Signal | |
| Klassad | |
| Assurans | |
| Hemma | Zandaam |
| Ägare | |
| Befälhavare | R. Bernds |
| Besättning | |
| På resa | Hennes sista resa började i Dordrecht (NL) – tyska Emden – Hobro och Köpenhamn. Till Sverige kom man via Limhamn och var i början av oktober 1947 på resa utmed Norrlandskusten. |
| Förlist | 1947-10-05 |
| Plats | Hällgrund, Söderhamn |
| Orsak | Gick på Hällgrund och tog in vatten |
| Last | Cement i papperspåsar |
| POS | |
| Djup | |
| Sjk | |
| Exnamn | |
| HISTORIK S/S Wilpo byggdes 1941 och var vid förlisningen endast 6 år gammalt. Hennes dräktighet mättes till 400 nettoreg.ton eller 330 bruttoreg.ton och som hemmahamn räknades Zandaam. Lastkapaciteten var cirka 750 ton och vid förlisningen var hon fullastad med cement i papperspåsar. Hennes sista resa började i Dordrecht (NL) – tyska Emden – Hobro och Köpenhamn. Till Sverige kom man via Limhamn och var i början av oktober 1947 på resa utmed Norrlandskusten. På grund Söndagen den 5 okt. hade man nått upp mot Söderhamn och det beryktade Hällgrundet som på den tiden inte var utmärkt med fyr. Naturligvis gick man på och kapten R.Bernds kunde bara konstatera att man satt ordentligt fast och vatten började strömma in i fartyget.Någon överhängande fara för besättning och fartyg förelåg inte vid denna tidpunkt. Vädret hade blivit bättre och ganska snabbt var lotsarna framme för att eventuellt bistå. Samtidigt lade bärgningsångaren Herakles ut från Härnösand och beräknade vara framme vid haveristen under natten. Gick i landBesättningen som uppgick till ett tiotal man gjorde vad man kunde för att hålla det inrusande vattnet i schack. Pumparna sattes igång och man tätade provisoriskt. Lasten som bestod av cement i säckar var väldigt känslig för vatten så även den var det mycket jobb med.När man gjort vad man kunde gick hälften av besättningen i land med hjälp av lotsarna medan den andra halvan höll skeppet och lasten under uppsikt. Man fick stora problem med cementen som till stor del blev förstört av vattnet. Då gav man upp och resten av besättningen sånär som på ett par man gick i land. Herakles på plats Tidigt på måndagsmorgonen gick Herakles ut till haveristen. Besättningen som varit i land återvände till sitt fartyg och man började förbereda för en flottdragning. Stor del av lasten dumpades i havet vilken tog lång tid då cementen låg i säckar som var halv upplösta av vattnet.Herakles satte även in två motorpumpar för att försöka få bort vattnet. Dagarna förflöt och man jobbade oförtrutligt dygnet runt. På torsdagen var största delan av lasten dumpad och med pumparnas hjälp höll man Wilpo torr och man gjorde ett försök att dra henne av grundet. Pumparna havererade I lastrummet fanns en del cement kvar och fram för allt en del säckar som löst upp av vattnet. Dessa papperstrasor lyckades på något sätt komma in i munstyckerna på pumparna och slå ut dessa. Utan hjälp av dom hade inte Wilpo en chans utan hon började åter fyllas med vatten.Skrovet började knirra och knarra och det hördes ett gnissel då fartyget bröts i två delar. Förskeppet skilde sig från aktern och hela fartyget började sjunka. Besättningen och bärningsmanskap räddade sig över till Lotsboten “Lilljungfrun I“. En man saknades Väl i säkerhet började man räkna in manskapet och insåg genast att en man saknades. Det var den holländske 3:e maskinisten H.v.d.Molin, som utmattad av arbetet de senaste dygnet gått ner i lastrummet för att vila. Väl där hade han omgående somnat och vaknade först när de andra skrek och hojade för full hals.Hals över huvud gav sig Molin upp och ut på däck där lotsbåten fortfarande låg kvar. Wilpo var nu på väg ner genom ytan ner till sin sista vila då maskinisten lyckades med hjälp ta sig över till säkerheten. Cirka 30 sekunder senare ger fartyget upp och man ser henne kl 16;15 försvinna i havet på 35-40 meters djup. Allt gick förlorat Då hela förloppet gick oerhört fort och var över på cirka en minut han man således inte rädda något, förutom lite svenska pengar. Man hade det stod och gick i vilket var stövlar, sjömanströjor och oljerockar. Två man ur besättningen följde med lotsbåten in till hamn medan resten följde Herakles in till Stugsund dit man anlände 17;30.De flesta var rejält trötta efter allt arbete, kapten t.ex hade inte fått en blund på 4 dygn. En annan hade inte sovit på 48 tim, en tredje hade varit vaken 36 tim så lite vila var efterlängtad. Man beräknade att värdet av det förlorade d.v.s fartyg, last och pumparna uppgick till ungefär en miljon. Skrivet av Göran Nilsson |
