VERA

Under något dygn i början av augusti 1916 säktes ett flertal fartyg i Gävlebukten. Ute vid Finngrunden låg en ubåt och väntade. När briggen Vera upptäckte ubåten hade den redan en ångare på släp som man inte hunnit sänka ännu.

HISTORIK
Briggen Vera började byggas i Helsingborg 1880. Det var först tänkt att hon skulle riggas som en bark, men under arbetets gåmg ändrades hon till en brigg. Arbetet tog lång tid och hon blev klar för sjösättning 1884. Hennes mått var 119,8 x 28,5 fot och med ett djup på 14,2 fot och mätte 312 bruttoregisterton. Priset för henne kopprad och segelklar var 55,000 kronor. Ägare var ett stort antal personer från norra Skåne, med disponent Carl Sylvan i Helsingborg som huvudägare. Hans del var 53 delar av 300. Han seglade på henne själv under 10 år på Brasilien. Under den tiden fick hon sitt smeknamn Kaffe-Vera eftersom det mest var fråga om kaffelaster. 

Hon var ett vackert fartyg, och en utmärkt seglare, och förutom Brasilien seglade hom under 22 års tid på Afrika, Asien och Australien. Hösten 1905 lades Vera upp i Helsingborg för försäljning. I mars månad 1906 köptes Vera för 15.000 kronor av ett nybildat rederi i Brantevik. Redare var Bengt Andersson. Till befälhavare på Vera utsågs Lars Brunk, som tidigare varit styrman på briggen Esmaralda och befälhavare på barken Hulda. Under dom närmaste 10 åren gick hon nästan uteslutande på England med trävaror, och med kol och koks som returlast. 

En ubåt med S/S Bror Oskar på släp
I slutet av juli 1916 låg Vera i Holmsund utanför Umeå och lastade 130,279 standards stav och 25,915 standards batten. Av lasten var 17 standards stav och all battens lastat på däck. Detinationen var Newcastle on Tyne. Eftersom tyskarna opererade flitigt med ubåtar i Ålandshav, fick man med sig ett intyg från Tullkammaren i Umeå. Detta intyg skrivet på både svenska och tyska intygade att Veras last inte var att räkna som krigskontraband. Man lämnade Holmsund den 31 juli 1916 och resan gick bra tills man kom till Gävlebukten.

Onsdagen den 2 augusti passerade man Östra Finngrundets fyrskepp. Strax efter klockan 6 på morgonen upptäckte vakthavande en ubåt i övervattensläge. Med sig hade ubåten en svensk ångare som senare visade sig vara S/S Bror Oskar. Kapten Brunk som låg och sov i kajutan väcktes omgående och han övertog befälet. Klockan 06; 40 när man var 5 distansminuter sydost till syd om Finngrundets fyrskepp avlossade ubåten ett par prejningsskott, och ombord på Vera firade man omgående ner seglen. Till en början visade ubåten ingen nationalitetsbetäckning. När den kom närmare hissades den tyska örlogsflaggan.

Ubåten kom upp jämsides och till en början fick man inte sätta ut någon båt från Vera, utan man försökte kasta över en oljedukpåse som satt fast i en smäcker tamp. Då alla kastförsök misslyckades blev ubåtskapten irriterad och beordrade Brunk att sätta ut lillbåten och komma över med skeppspapperen. Vid det här laget hade Vera i den svaga sydliga vinden drivit ända emot ubåten så kapten Brunk kunde räcka över papperna direkt till den tyska befälhavaren. Efter att ha tittat igenom Veras papper bestämde sig tysken för att sänka henne. 

Ville se sjökorten
En båt sattes ut från Vera och tre fyra man från ubåten hämtades. Ombord på Vera hade man just druckit kaffe, man hade inte ens hunnit duka av i mässen. Nu slog sig tyskarna ner och lät sig väl smakas, speciellt det mjuka färska brödet hade stor åtgång. Man begärde även att få sjökorten där “man kunde se hvar ryssarna lagt sina minor”. När kapten Brunk förklarade att några sådana sjökort inte fanns ombord, nöjde sig tyskarna med ” Ålandskortet “. Man kan undra varför, man hade enligt egen utsago ett exakt likadant ombord på ubåten.

Efter fikat skred tyskarna till verket, man placerade ut en bomb i aktern. Man kom även till kapten med ett handfat och begärde att få veta var Veras fotogenförråd fanns. Till slut fann man detta och anlade eld dels i segelkojen akterut och dels i kättingboxen i fören. Ytterligare två båtar sattes ut från Vera, och i dessa fördelade sig besättningen. Klockan 07; 00 lämnade besättningen och tyskarna Vera och när man hade rott cirka 400 – 500 meter hördes en dov explosion från bomben och elden spred sig allt mer upp över masterna.

Därefter tog ubåten alla livbåtar som nu uppgick till sex stycken (tre från Vera och tre från S/S Bror Oskar) på släp till Finngrundets fyrskepp. Dit anlände man vid 9-tiden på förmiddagen. Man fick tillbringa ett par dygn på fyrskeppet innan man blev hämtade av torpedbåten Hugin som införde besättningarna till Gävle. 

Var det Vera man såg brinna ?
Torsdagen den 3 augusti observerade den svenska skonerten Grazia ett brinnande segelfartyg 8 distansminuter öster om Finngrundets fyrskepp. Skeppet hade liksom Vera trälast. Fartyget hade ljusa bastineringar och vita fantasimålningar förut. Namnet kunde man dock inte urskilja på grund av elden och all rök. Man uppfattade det som om hon bar blå namnbräden. Däremot var man säker på att livbåtarna var borta, vilket ytterligare stärker misstankarna att det var just Vera man sett. 

Ångaren Frigga ankom till Stockholm fredagen den 4 augusti på sin resa från finska Mäntyluoto. Kapten J. Anderssonberättade att han på torsdagen från kommandobryggan sett ett brinnande fartyg driva omkring ca: 20 distansminuter nordost om Örskärs fyr. Man försökte bogsera fartyget men misslyckades. Senare såg man hur fartyget sjönk. 

Det bör i detta sammanhang erinras att genom en överenskommelse mellan svenska och tyska regeringarna av år 1914 blev den svenska exporten av sådana trävaror som plank, brädor och battens förklarad fri, mot det att den svenska regeringen tillät hästexport till Tyskland. Sänkningen av Briggen Vera innebar sålunda ett öppet och påtagligt avtalsbrott från tyskarnas sida. Det visades sig senare att tyskarna erkände sitt misstag och betalade ut full ersättning (75.000 kr) för Vera, vilket får anses som bra pris då man endast betalade 15.000 kr för henne. Det utbetalades även en nätt summa på 516 kronor för förlorade effekter. 

Skrivet av Göran Nilsson
Arkivfoto (övre) Örjan Kronvall