TORSVIK I

Att fartyg kantrar och sjunker är vanligt, och när det sker är det oftast förskjutning i lasten eller nedisning som orsakar kantringen. Torsvik I är ett sådant öde som dessutom visar hur otroligt fort en kantringen kan ske. Allt var överspelat på några sekunder och inte ett spår av fartyget, förutom en tross ner i djupet.

HISTORIK
Torsvik I byggdes 1900 vid Härnösands Verkstad & Varf AB med måtten 21,58×4,48×2,66 meter och mätte 68,41 bruttoreg.ton. Hon fick reg.nr: SFLJ-10080 och utrustades med varvets egen maskin som var en 2-cyl. comp. ångmaskin på 205 Ihk (11.1/2–22.1/4×17 tum). Beställare var Töre AB i Törefors och fartyget fick även namnet Törefors.

I samband med flytten året efter (1901) till Nyadal och Sandö Sågverks AB fick hon ett nytt namn, nämnligen Hornö. 30 år stretade hon på i dessa vatten innan hon 1931 övertogs av Strömnäs AB, som i sin tur sålde henne vidare 1939 till Johan Zetterberg i Kalix. 1942 återvände hon till älven igen då Torsviks Sågverk AB köpte henne för 20.000 kr, och döpte om henne till Torsvik I.

Kapten Arne Henry Lundgren i Hägersten köpte henne 1960-12-19 för 25.000 kr av Torsviks sågverk. Torsvik I hade under hela sin tid varit timmerbogserare och blivit utsatt för hårda prov, utan att någon större incident inträffat. Fartygets sjövärdighet besiktades hösten 1960 då hon låg på varv, och ansågs vara en mycket god sjöbåt.

Kylslagen avresa
Onsdagen den 11 januari 1961 klockan 11 avgick Torsvik I från Stockholm med sin pråm på släp. Framför sig hade man en hård resa, innan man skulle komma fram till Kalmar som var slutmålet för pråmen som för tillfället var tom. Ute var det isande kallt med temperatur på -12 grader och hårda vindar och hög sjö.

Man passerade Landsort med 14 m/sek och tilltagande. Ombord på pråmen kurade skepparen 48-åriga Nikolay Pietruscwicz och besättningsman Tage Sjöstrand 25 år, ihop inne i kabyssen. Man hade en 300 meter lång bogsertross och endast visuell kommunikation med Torsvik I, då radio saknades.

Ett ryck i trossen
Vinden var nordvästlig och både pråmen och bogseraren blev svårt nedisade. Man fortsatte dock resan och när man på natten kommit ner mot Valdermarsvik var Tage ut och tittade på Torsvik I som låg 300 meter längre fram. Vinden hade då ökat och var cirka 17 m/sek.

Vid Sandsänkan i Gryts skärgård försvann klockan 00:15 plötsligt akterlanternan framför honom. Ett ryck i bogsertrossen och sedan gled pråmen sakta framåt. Inget rop på hjälp eller annan antydning på att var problem därframme. Pråmen drev vidare så långt trossen tillät och sedan stannade den. Av Torsvik I syntes inte ett spår, förutom den slappa bogsertrossen.

Förtöjd till havs
Här låg man ute till havs, en bitande kall vinternatt utan att kunna kontakta land. Ta sig därifrån var även det omöjligt med Torsvik I i andra änden av trossen. Pråmen saknade ju även drivning. Efter en halvtimme kom en tanker vid namn Vättersjö på 11.700 dödviktston. Hon var på resa mellan Oxelösund och Liverpool. 

Ombord på Vättersjö observerade man pråmen och trodde bogsertrossen brustit och att pråmen behövde bogserhjälp. Man uppfattade inte att Torsvik I kantrat och gått under med man och allt. Tankern fortsatte sin resa och efteråt berättade man från Vättersjö.
“Vi larmade därefter Stavnäs radio och meddelade att det var folk ombord. Vi fortsatte vår resa när vi såg att det inte var någon fara för folket ombord på pråmen. Vi visste då inte att en bogserbåt gått till botten”.

Räddningen
Tullkryssaren TV16 kom efter tolv timmar till platsen, och först då uppdagades den tragiska förlisningen. TV16 kapade trossen och lade ut en vakboj. Man kunde även konstatera att 60 meter fattades av trossen, vilket var djupet på platsen.

Därefter sattes kurs mot Gryt, dit man anlände klockan 17 på torsdagen. Samma dag hittades på eftermiddagen vrakrester i form av en soffa och ett par åror. Pråmen togs senare till Fyrudden för att åter bemannas av samma besättning som tidigare. Där inväntade man ny bogsering.

Spaningen upphör
Under fredagen framträdde Kustupplysningsman Ture Magnusson och meddelade att spaningarna avslutas. Från rederiet framhöll man samma dag att man inte tänkte bärga Torsvik I. Hon skulle bara göra en eler högst två resor till innan hon skulle in på varv för att byggas om. Bland annat var det tänkt att hon skulle fått en ny diselmotor.

Man framhöll vidare att skepparen hade uttryckliga order att inte gå utomskärs om vindstyrkan var över 8-10 m/sek. Vidare skulle man gå inomskärs i mörker. Skepparen och hans son var nyanställda, det var deras andra resa på Torsvik I.

BESÄTTNING