TITAN

Ett relativt okyldigt maskinfel på lastfartyget “Birgitta” fick oanade konsekvenser. Neptunbolagets bärgningsfartyg “Titan”, som gick ut för att assistera, gick runt och förliste med man och allt.

Birgitta var ett lastfaryg med 9 mans besättning och mätte 850 dödviktston. Hon avgick från Holmsund utanför Umeå den 8:e december 1959 med sydlig kurs. Resan gick till en början bra men dagen efter fick man fel i maskin. Kapten Gustav Thelander beordrade omedelbart stopp i maskin. Ganska snart fick man via maskinfolket reda på att mellanaxeln brustit.

Man begärde då assistans och två alternativ fanns. “Garpen” som låg i Söderhamn eller “Titan” som låg i Holmsund. Eftersom Birgitta låg i höjd med Söderhamn var Garpen det rimligaste alternativet. Efter konferans med assuransbolaget bestämdes det att Titan skulle gå ut för att assistera.

Titan var av rederiet ansedd som en mycket god sjöbåt. Hon byggdes 1940 med en längd av 27 meter och bredd 7 meter. Alltså ganska bred i förhållande till längden vilket burgade för god stabilitet. Maskinen utvecklade 600 hästkrafter.

Eftersom Titan hade lång väg att gå, beslöt livräddningskryssaren “Emanuel Högberg” att gå ut ifall besättningen behövde evakueras. Hon avgick från Stocka ganska omgående. Efter cirka 40 distans i den höga sjön slog en stor brottsjö in och den aktre masten bröts av. Då både radarn och radion fanns på den vågade man inte fortsätta utan återvände.

Det blev då tjästefartyget “Gävle” som fick uppdraget att ersätta Emanuel Högberg. Gävle var ett relativt stort fartyg och mätte 450 d.w.t. Hon förde inte mindre än 11 mans besättning. Även “K.A. Wallenberg” gick ut från Örskär samt från Söderhamn “Lilljungfrun” med sina 4 man.

Titan hade vid den här tiden på torsdagen fått problem med snöglopp och hög sjö. Motvinden gjorde att färden tog längre tid än beräknat. Dessutom började brottsjöarna bli ett problem. Vatten trängde in i hytterna och man började få slagsida. Vidare började isen på fartyget bli så tjock och tung att den förstärkte slagsidan.

Titan tog vid 10-tiden på torsdagen kontakt med rederiet och berättade att man funderade på att gå in till hamn för avisning. Senare under dagen återkom kapten och han berättade att Titan troligen skulle gå in till Härnösand för nu var isen och slagsiden ett stort problem.

Trots allt fortsatte Titan sin färd ner mot Birgitta som hade drivit en bit. Titan fick under sin färd ett tiotal positionsangivelser på Birgitta. Först framme vid haveristen blev K.A.Wallenberg som anlände vid 15-tiden. Även hon blev under sin färd hårt ansatt av nedisning och började omgående avisa skrovet.

Titan hade nu kommit ner i farvattnen där man tidigare fått reda på att Birgitta låg. Kapten tog då kontakt med rederiet och meddelade att man inte kunde finna Birgitta. Vid samtalet kom det fram att Birgittas position hade ändras och Titan satte av mot den akuella platsen.

Vid samtalet fick kapten Öhlund en förfrågan från rederiet om man kunde bogsera Birgitta till Gävle eller om närmare hamn måste uppsökas. Kapten trodde sig kunde dra Birgitta ände ner till Gävle. Detta tolkades hos rederiet att det nog inte var så stora problem med Titan.

K.A. Wallenberg höll som bäst på med avisningen när man fick se lanternor i norr. Helt plötsligt försvann dom och man avbröt genast sina aktiviteter och satte högsta fart mot platsen. Man påbörjade sökning efter det man antog vara Titan. Senare under natten anlände Gävle och Lilljungfrun för även de söka efter Titan. En del andra fartyg i området deltog även de. 

På fredagsmorgonen lyfte 5 st. flygplan från F-15 i Söderhamn för att söka av området. Från planen såg man oljefläckar i vattnet och några plankor, trälåda samt ett oljefat. Allt på den plats som Wallenberg sett lanternorna försvinna. Även ett av fartygen som letade nämligen Langö fann oljefläckar. På eftermiddagen samma dag avbröts sökandet. Birgitta fick bogsering av “Gävle” och man anlände till Gävle vid 23-tiden på fredagen

Nu rådde inget tvivel. Titan hade förlist med man och allt. Dessutom fanns ombord överlotsen i Bredskär Torsten Grundberg ombord. Det var en 44 åring född i Skeppsmalen, som tidigare tjänstgjort som lots i Örnsköldsvik och Dalarö tills han 1956 blev överlots i Bredskär. Han efterlämnade maka och en mindreårigt son.

Sjöförklaring

Sjöförklaringen hölls i Gävle rådhusrätt den 17 december. Birgittas kapten Gustav Thelander och 4 man ur besättningen berättade att man avlyssnat radiotrafiken mellan Titan och rederiet men för övrigt framkom inget nytt utan ovan skrina text redogör för händelseförloppet.

Sjöförhör
Onsdagen den 27 januari 1960 hölls sjöförhör i Stockholms rådhusrätt. Direktör Stig Björn i Neptunbolaget berättade att:

“Titan avgick klockan 20;00 den 9:e dec. för att undsätta Birgitta 33 distans från Finngrundet. Vid avgång blåste det 8 m/sek. Den 10:e på morgonen omtalade kapten via ett radiomeddelande om nedisningen och att man eventuellt tvingas göra avbrott för att söka hamn på grund av isen”.

“Senare samma morgon återkom kapten och berättade att nedisningen fortsatt och sjön gick hög. Han mämnde att han funderat på att gå in till Härnösand men fortsatt. Titan fick under resan ett 10-tal positionsangivelser. På eftermiddagen tog rederiet kontakt med Titan och kapten förklarade då att de inte funnit Birgitta på grund av felaktig position. Titan hade då några graders slagsida på grund av nedisningen”.

BESÄTTNING

Skrivet av Göran Nilsson