Många fartyg har slutat sina dagar på havsbotten. Få har väl råkat ut för så många missöden innan man gick till botten som Thorer Helsing.
Hon slutade sina dagar vid Sälskär utanför Åland.
Fakta | |
Typ | Lastångare, skonertriggad |
Material | Järn |
Tonnage | 190,5 nyläster |
Mått | 65,8 x 9,3 x 5,0 meter (220 x 31 x 17 fot) |
Maskin | 120 NHK |
Fart | 8 knop |
Byggd | 1874 Lindholmens Mekaniska Verkstad (byggnr 232) |
Beställare | Lastångfartygs Aktiebolaget i Söderhamn |
Sjösatt | 1874-05-24 |
Levererad | 1874-09-17 |
Regnr | |
Signal | HLVP |
Klassad | Veritas |
Assurans | Ocean och Aegir (400 000 kr) |
Hemma | Lidköping |
Ägare | Lastångfartygs Aktiebolaget i Söderhamn (C . Fougt) |
Befälhavare | A. V. Fougt |
Besättning | Gick i båtarna |
På resa | Sundsvall – Norrköping |
Förlist | 1877-11-29 |
Plats | Åland, Sälskär, Gick på 3 meters grundet |
Orsak | Grundstötning |
Last | Barlast |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | |
HISTORIK
Under 1800-talet gick de flesta sjötransporter utmed Norrland med segelfartyg. När ångan gjorde sitt inträde på allvar bestämde sig några herrar i Söderhamn för att försöka starta ett rederi och införskaffa en egen lastångare. Bland de drivande var konsul C. Fougt, disponent A.J. Hellberg, major G. Unge, konsul J. Fr. Schöning samt apotekaren G. Bellander. Den 5 januari 1872 publicerades en inbjudan och den 9:e var det dags för bildandet av “Lastångfartygs Aktiebolaget i Söderhamn” som det nya rederiet kom att heta. Rederiet gjorde så en beställning av en ångare hos Motala Mek. Werkstad. Fartyget kom dock att byggas vid Lindholmens Mek. Verkstad, som ägdes av just Motala Mek. Den 25 maj 1874 var det dags för sjösättning för nybygget som var nr: 232.
I tidningen skrev man:
— “Fartyget, hvars längd är 220 fot (ca 65,8 m), största bredd 31 fot (ca 9,3 m) samt djupgående med 1.200 ton 17 fot (ca 5 m), är öfverbyggt utefter hela sin längd. Maskineriet om 120 nominella hästkrafter efter Wolfska systemet är afsedt att gifva fartyget en hastighet af 8 knop med full last.
Ångaren, fullt skonertriggad, är byggd under uppsigt af Weritas agent för att erhålla högsta klass i Weritas andradivision, och kommer att föras av kapten J.S. Göthe som under flera år fört segelfartyg på aflägsnare vatten“
Den 10 september samma år var det dags för provresa och besiktning företogs. Allt föll väl ut och hon anlöpte sin nya hemmahamn den 17 september. Till en början gick allt bra och resorna utan missöden. Rederiet fick in en del pengar och gjorde en liten men dock vinst. Hösten 1875 var det slut med det roliga och den första incidenten ett faktum. Den 5 oktober samma år gick i SV storm Thorer Helsing på Kullagrundet, ett 17 fots grund utanför Gislöv i närheten av Trelleborg. Maskinrummet och lastrummen som var fyllt med järnvägsräls vattenfylldes. Bärgningskontaktet fick Switzers och förberedelserna gjordes när en ny storm drog in över området. Det var bara att sätta tillbaks henne på grundet igen och invänta bättre väder. Den 21 okt. kunde man få henne flott och vid besiktning konstaterades att botten var svårt skadad.
Reparationen utfördes vid Lindholmen och fartyget sattes i fart igen men bara en månad senare var det dags igen. På resa mellan Leith och Stockholm råkade hon doppa fören så till den milda grad att den översköljande sjön slog söder förpiken och ett nytt besök på varvet behövdes. Den 16 januari 1877 var det en lerbank utanför Blyth som satte stopp för hennes framfart. Då var hon på resa mellan Göteborg och Shields.
REDARE | |||
1874– 1877 | Lastångfartygs Aktiebolaget i Söderhamn | Söderhamn | THORER HELSING |
FÖRLISNINGEN
I slutet av november 1877 var hon på väg mellan Sundsvall och Norrköping i ballast. Befälhavaren såg en klippa i tjockan och vände då fartyget på kontrakurs, alltså åt motsatt håll. Det gick sig inte bättre än att hon stötte på 3-meters grundet vid Sälskär nordväst om Åland. Det hände den 29 nov. och man satt ordentligt fast på grundet. Maskin och pannan släppte från sina fästen och kölen slets bort.
Besättningen gick genast i båtarna och lämnade fartyget då man inte kunde göra något på egen hand. Bärgningsångarna Hero och Färdig kom till platsen för att försöka få loss haveristen utan att lyckas. December gick utan att fartyget kom loss och även januari. När så stormen kom den 8-9 februari gav skrovet upp och gick till botten på 17 meters djup. När vinden bedarrat och man besiktigade platsen den 17 februari syntes bara masterna. Vrakspillror flöt iland på stränderna och man insåg att Thorer Helsing var hjälplöst förlorad. Hon var dock försäkrad för 400 000 hos Sveriges Assuransbolagen Ocean och Aegir.
Tidens tand har givetvis satt sina spår men förmodligen finns det en del rester kvar att dyka på. Man hör aldrig talas om denna förlisning i dykarkretsar och jag vet ingen som dykt på henne. Troligen beroende på att det skedde så tidigt och förlisningen inte så väl dokumenterad. Neptunbolaget var på platsen våren efter förlisningen och huruvida de bärgade något eller bara undersökte möjligheten att bärga vet jag inte.
Skrivet av Göran Nilsson