TANNENBERG

Idag återstår det bara rester av den svåra katastrofen som skedde i det svenska minfältet ost om Öland i juli 1941. Tre tyska farttyg gick rätt in bland minorna och sänktes och jag ska här berätta med några rader om ett av dessa.

HISTORIK
TANNENBERG byggdes 1935 i Stettin för HAPAG som en passagerarfärja med kapacitet för 2 000 passagerare samt 100 bilar och försedd med 2 st. turbinmotorer på 9 400 hk och dubbla propellrar. Som alla andra tyska fartygen drog även TANNENBERG in i kriget som minutläggare och löd under Kriegsmarine och blev då bestyckad med bland annat 3 st. 150 mm kanoner, 4 st. 37 mm, 6 st. 20 mm samt ca. 460 minor och den militära bemanningen uppgick till 114 personer. Utrymmet för bilarna ändrades när fartyget gjordes om 1939 och där placerades britsar för ungdomar som gjordes intresserade av marinen och var ett led i marknadsföringen vid rekryteringen av nytt manskap.

FÖRLISNINGEN
För att bättre ha koll på sjöfarten lades den 28 juni 1941 en minering ost södra Öland vid Östby. Det föll på den svenska minsveparen Sandön, (Stig Axelson) att ha koll på mineringen den dagen, den 9 juli då man klockan 17,45 i norr siktade tre stora transportfartyg. Det var TANNENBERG , DANZIG och PREUSSEN som gick på linje och styrde en uppskattad kors om 170º. Dessa tre var dock inte ensamma utan framför och på båda sidor om de tre gick 8 st Räum-Boote (R-båtar). 

Sandön som var placerad vid Östby dubbelballongprick insåg faran och satte av mot R-båtarna och placerade sig i vägen för dessa och visade den internationella signalen för ”Gira babord” och klockan 18,00 hissades dessutom signalen för ”Minfält i eder väg, dreja bi och avvakta förhållningsorder”. Inget av de tyska fartygen verkade ta någon notis om de svenska varningarna utan fortsatte med cirka 15 knops fart. Då svenska Sandön inte förmådde komma upp i den farten utan blev frånseglad uppmärksammades muntligen den tyska sjöstyrkechefen om vikten att omedelbart gira babord på grund av mineringen framför. 

Strax efter klockan 18,00 passerade transportfartygen på cirka 3’ avstånd från land men ingen antydan till kursändring och SANDÖN satte efter på sydlig kurs mot seglingsrännan. De tyska fartygen tycktes nu ändrat något på sin kurs och gick rakt syd vilket skulle föra de rätt in i den svenska mineringen. Som en sista utväg gav SANDÖN ett långdraget sirentjut men till ingen nytta. Klockan 18,10 stötte fartygen på minorna en efter en i tur och ordning från ost räknat och alla erhöll omedelbar slagsida. 

Maskinerna stoppades men av den ganska höga farten gled de rätt in i den södra minlinjen och träffades av minst en mina till per fartyg, TANNENBERG säkerligen två. Av explosionen att döma fick nog DANZIG en träff i krutdurken. SANDÖN hade under tiden styrt ner genom seglingsrännan och befann sig klockan 18,20 cirka 200 meter syd om TANNENBERG och erbjöd assistans. Efter bara 10 minuter gick klockan 18,30 både PREUSSEN och TANNENBERG till botten medan DANZIG drev en sjömil norrut innan även hon sjönk. 

Under tiden hade alla R-båtar samlats kring SANDÖN och 16 svårt skadade togs om hand jämte en tysk läkare och en sjukvårdare. Dessa sattes iland i Kalmar samma kväll. De överlevande samt en del omkomna togs ombord på R-båtarna för vidare färd hem till Tyskland. Innan denna resa företogs träffades fartygschefen och tyska officerare som trott konvojen blivit torpederade, men den svenska sidan påtalade att mineringen offentligtgjorts i såväl radio som i ”Underrättelser för sjöfarande” (UFS 1739 § 1941). Hur många som omkom vid minsprängningen är osäkert men totalt för alla tre sänkta fartygen uppskattades till mellan 20-100 personer beroende på källan. 

Den 20 augusti röjdes mineringen och en ny lades ut utanför Gräsgård, detta för om möjligt söka bärga de tre förlista fartygen. Neptunbolaget kom till platsen och undersökte vraken men fann skadorna för stora för att en bärgning skulle bli lönsam och det fick bli sprängning och skrotbärning på plats vilket också skedde 1952 men än idag finns delar kvar att beskåda.

Skrivet av Göran Nilsson