SVECIA

HISTORIK

FÖRLISNINGEN
Efter att felbedömt en grynna för att vara ett isflak, rände man på grund strax norr om Härmanö Huvud på Orust och blev sittande fast, huggande hårt på grundet. Alla man kallades på däck och livbåtarna klargjordes, men det visade sig att Svecia ej var läck och att det inte förelåg någon övervägande fara för liv.

Livräddningskryssaren Justus A Waller var samtidigt ute och patrullerade längs bohuskusten med Bernhard Österberg som befälhavare. I den täta dimman som rådde denna morgon hörde kaptenen en svag tutning akterut och man lade så om kursen till NO. Man fortsatte att gå för segel, för att bättre kunna höra ljudet. Efter en stund bleven lanterna från Svecia synlig.

Besättningen på 16 man stod klara på att lämna fartyget och fördes över på Waller. Kapten Svensson och en annan ung besättningsman ville dock inte lämna fartyget eftersom det ännu inte blivit läck. Två av Wallers besättningsmän stannade också kvar för att kunna föra kapten och den unga pojken i säkerhet om situationen skulle förvärras. Waller satte kurs mot Käringön för att rekvirera bärgningshjälp.

Omkring halv nio på förmiddagen blir Svecia läck. Waller lämnade av kvinnorna på Käringön och hämtat hjälp i form av bärgningsfartyget Harald. De bägge fartygen återvände till Svecia på eftermiddagen. Efter att man pumpat fartyget läns försökte Harald rycka loss Svecia utan framgång. Svecia blev allt mer läck, samtidigt som vinden ökade och sjön vräkte in över fartyget. Man gjorde nu desperata försök att hiva lasten överbord men inget hjälpte.

Situationen blev nu så allvarlig att man beslöt lämna haveristen. En tulltjänsteman vägrade lämna fartyget förrän en tulljakt hämtat upp honom, varför han stannade kvar ombord. En eka lämnades kvar hos honom för säkerhets skull. Under kvällen och natten ökade stormen till full storm och Svecia började brytas av midskepps. Ingen tulljakt syntes till och ekan, som lämnats vid haveristen, hade slagits i bitar.

Kapten Östberg på Waller hade ingen aning om att en man fanns kvar på fartyget, utan trott att han följt med Harald. Waller gick således ånyo ut till Svecia. Efter att ha kämpat mot vädret i sju timmar nådde man fram till haveristen. Tulltjänstemannen stod på däck och vinkade men man hade ingen möjlighet att gå fram till haveristen. Man fick dock över ett rep, vilket tulltjänstemannen knöt om midjan, för att sedan hoppa i vågorna. Strax var han ombord på Waller som gick till Käringön. Svecia bröts sönder av vågorna och försvann i djupet.

Rederi Sveas Tack Till Räddarna
Dagarna efter stod attläsa i Göteborgs Morgonpost:
“Vi hava varit angelägna att genom vårt Göteborgskontor införskaffa närmare upplysningar angående det räddningsarbete, som besättningen å livräddningsbåten Justus A. Waller utfört under loppet av dagarna 28 febr -2 mars 1926 i samband med vår ångare Svecias strandning vid Hermanö. Sedan vi nu haft tillfälle tage del av livräddningsbåtens dagbok och jämväl varit i förbindelse med befälhavaren på Svecia, är det oss en kär plikt att få till Eder uttala vår stora beundran för rådighet, oförvägsenhet och skicklighet, som livbåtens befälhavare kapten Bernhard Österberg, och deras besättning ådagalade under de oerhört prövande dagarna och nätterna. Det är även med en känsla av stolthet och tacksamhet vi ånyo erhållit ett lysande bevis på den utomordentliga betydelse sjöfarten vid Sveriges kuster av Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutne människovänliga verksamhet. Vi hava tillåtit oss direkt till kapten Österberg framföra vårt erkännande och vår tacksamhet till honom själv och Justus A. Wallers besättning. 
Stockholm den 5 mars 1926 
Stockholms Rederiaktiebolag Svea 
Hans Ericson”

Skrivet av Göran Nilsson