Under krigen var ubåtar ett stort gissel för sjöfarten. Ibland var det rena “katt och råtta lek”. Suomi klarade den första ubåten men lyckan tog slut nere vid Utklippan.
| Fakta | |
| Typ | Lastångare |
| Material | |
| Tonnage | 1 016 brt 561 nrt 1 300 dwt |
| Mått | 64,20 x 9,94 x 4,27 meter Djup i rum: 4,01 m |
| Maskin | TEE (435x730x1170/825) , (Otenser Masch. Fab. J. F. Ahrens, Altona Werft) |
| Fart | 14 knop |
| Byggd | 1906 Schiffswerft von H. Koch, Lübeck (byggnr 171) |
| Beställare | H. M. Gehrckens KR, Hamburg |
| Sjösatt | 1906-08-25 |
| Levererad | 1906-09-20 |
| Regnr | |
| Signal | RPHC |
| Klassad | |
| Assurans | |
| Hemma | Hamburg |
| Ägare | H. M. Gehrckens KR, Hamburg |
| Befälhavare | Dreuge |
| Besättning | 16 man, ingen omkom |
| På resa | Härnösand – Holland |
| Förlist | 1915-11-02 |
| Plats | Utklippan, Hanöbukten |
| Orsak | Sänkt av E 19 |
| Last | Trä |
| POS | |
| Djup | |
| Sjk | |
| Exnamn | |
S/S Suomi var trots sitt finsk-klingande namn en tysk ångare. Hon var byggd 1906 i Lübeck och tillhörde nu Gehrckens rederi. Hon var ett medelstort fartyg som mätte 1.016 bruttoreg.ton och förde 16 mans besättning. Befälhavare ombord var kapten Dreuge och hon var en av de tyska malmbåtar som gick på malmtraden utmed norrlandshamnarna men förde trälast denna gång. Suomi hade lämnat Härnösand i mitten av oktober 1915 för att i konvoj gå till Holland.
Första ubåtsjakten
Första mötet med ubåtar skedde redan i Gävlebukten i slutet av oktober. Strax utanför Öregrund fick man kontakt och satte av nordväst in mot Gävle. Ubåten gav inte upp utan hängde på. Suomi hade upptäckt ubåten så tidigt att man hade ett försprång. Nu gav sig inte ubåten förrän man kom in till Skutskär vilket är långt in på svenskt vatten. Suomi låg sedan på redden i Gävle en vecka och avvaktade innan man åter satte kurs söderut.
Suomi hade tisdagen den 2 november lyckats ta sig ner till Utklippan. På eftermiddagen uppenbarade sig en engelsk ubåt. Kapten som tidigare under resan blivit jagad av ubåtar gav order om full fart framåt, för att om möjligt undkomma fienden. När ubåten upptäckte att ångaren försökte fly gav man eld. Ett skott för om och ett akter om fartyget, allt för att få Suomi att stanna. Men kapten Dreuge gav inte upp, och han bibehöll både kurs och fart.
Suomi blir beskjuten
Då satte ubåten en granat rätt in i fartyget. Granaten slog ner i däckslasten och förstörde även skorsten. Styrmannen ombord fick en del granatskärvor i högra axeln och även kapten och en båtsman skadade sig. Deras skador var dock av lindrigare art då de träffades av kringflygande trästycken. Nu gav kapten upp och klockan 14.30 gjorde man stopp i maskin. Ubåten närmade sig och gick upp långsides.
Tre officerare och några matroser gick ombord på ångaren. Deras uppträdande var korrekt och trots att Suomi försökt fly fick kapten Dreuge framföra önskemål. Kapten uttryckte sin önskan om att få sätta ut livbåtarna samt att besättningen skulle få tid på sig att samla ihop sina tillhörigheter. Engelsmännen beviljade detta och samlade under tiden in alla papper. När så besättningen gått i båtarna placerades dynamit i lastrummet. Man satte även eld på flera ställen ombord och slutligen tände man på stubinen.
Hur länge flöt Suomi?
Man länsade undan i den nordostliga vinden medan man såg fartyget fatta eld och ta in vatten. Suomi flöt fortfarande när man förlorade henne ur sikte. Livbåtarna kom så iland vid Torsö där man blev omhändertagen av fiskarna. Med fiskarlägrets motorbåtar blev man sedan körd till Sölvesborg och via Trelleborg for man under onsdagen vidare hem till Tyskland.
Skonerten Sigfrid hemmahörande i just Sölvesborg såg under hela natten elden ombord på Suomi. Något dygn senare gick man ut för att leta efter henne och se om hon fortfarande flöt. Då var hon som bortblåst och troligen redan gått till botten. Frågan i så fall är hur länge hon flöt i den nordostliga vinden och var hon nu ligger. Det finns sonarbilder på henne så hittad är hon i alla fall.
Skrivet av Göran Nilsson
