SKEPPSVIK

HISTORIK
SKEPPSVIK byggdes 1883 vid W. Lindbergs Mek. Verkstad & Varfs AB, Stockholm för P Wikström J:r, vd för Sandviks Ångsågsbolag, Sandvik som SKEPPSVIK. Hon fick överta namnet efter en äldre relik som tidigare gått som passagerarslup i Stockholm. Hon mätte vid byggandet 17,47 x 4,30 x 2,52 m och hade en vid byggnadsvarvet tillverkad 2-cylindrig ångmaskin på 90 Ihk. Skeppsvik var känd som en rank båt med för tung överbyggnad.

FÖRLISNINGEN
Skeppsvik avgick klockan 04.00 söndagsmorgonen den 21 augusti 1927 från Norrbyskär på sin resa mot Långbrohamn. Det rådde hög sjö och stormen kraftigt tilltagande, vilket kanske inte var så lyckat då Skeppsvik var allmänt känd som rank efter tidigare ombyggnad.

Från Järnäs lotsplats siktades Skeppsvik tidigt på morgonen (runt 6-tiden), sedan var det ingen som varken såg eller hörde av henne. Orolig för hur resan skulle ta sig var man och under dagen besannades mångas farhågor när vrakspillror började driva iland vid Öreälvens utlopp. Nedanför Järnäs drev styrhytten iland, samt en låda med bl.a. kaptens plånbok.

Bogserbåtarna Frans Michael, Stor Erik samt Husum gick ut för att leta efter Skeppsvik. Man hade även tankar på att sätta in flyget, när ”Ljärne lotsplats” meddelar klockan 12.30 att besättningen räddat sig iland på ett skär. Under flera timmar hade man klängt sig fast i livbåten innan den och besättningen kastades upp på Storbådan.

Det var bogserbåten Husum som fann dom vid 12-tiden. Dock saknades den ända kvinnan ombord, restauratrisen Annie Jonssonsom gått till sängs strax innan förlisningen.

Sjöförklaring i Umeå rådhusrätt den 15 september 1927

SJÖFÖRKLARING
Under befäl av J.A. Forsberg med 6 män och 1 kvinna i besättningen, på resa Norrbyskär till Långrohamn med 3 ½ á 4 famnar ribbved som däckslast. Sjöförklaring vid Rådhusrätten i Umeå den 15 september 1927. Tid: 21 augusti 1927 omkring kl. 6.30 f.m., cirka 1 n.m. SSO fyren Storbådan vid Nordmalingsfjärden under SSO storm. Däckslasten, som hade stuvats vid båda sidor om däckshuset, var något större på styrbordssidan, beroende på att en gång anordnats om babordssidan mellan däckshuset och vedstapeln. För förhindrande av slagsida hade nämnda vedstapel stuvats så, att den stuckit utanför babords fartygssida. Omkring en timme efter det att fartyget kommit ut i öppen sjö, med vind och sjö om babord, slog en sjö mot vedstapeln på denna sida och kastade den in mot däckshuset, samt spolade antagligen en del av lasten överbord. Fartyget fick därigenom svår slagsida och en omedelbart därefter överbrytande sjö pressade ytterligare däckslasten å babordssidan in mot däckshuset, vilket ökade slagsidan i så hög grad, att såväl nedgången till försalongen –som var anbragt å styrbords sida och vid tillfället öppen –samt nedgången till maskinrummet kom under vatten. Fartyget vattenfylldes därför så hastigt att restauratrisen som uppehöll sig i försalongen icke hann upp på däck innan fartyget gick till botten. Den övriga besättningen lyckades rädda sig i skeppsbåten, vilken omkring ½ timme därefter drev iland vid Storbådan. Orsak: Däckslastens förskjutning, vilken återigen förorsakades av att däckslasten var olämpligt placerad, samt att den icke meddelst stöttor, surrningar, stämplingar eller annorledes säkrad mot förskjutning

Kapten fick senare befälet på ägarens bogserbåt ”Sandvik”Kapten Forsberg blev åtalad 1928 inför Umeå rådhusrätt som misstänkt för vållande till olyckan. Anledningen var att man ansåg att han inte surrat fartygets däckslast på ett tillräckligt omsorgsfullt sätt. Han friades dock den 9 oktober 1928 då rätten inte fann det styrkt att han gjort sig skyldig till vårdslöshet.

NV 2/8 1928: Kapten Forsberg blev i juli 1928 åtalad för att ha förorsakat olyckan genom underlåtenhet att surra fartygets däckslast. Vid fortsatta förhandlingar den 29 juli. hördes sjökapten J V Wiklund från Hörnefors som ansåg att veden i Skeppsvik travats så bra man kan begära samt att han aldrig hört att man å någon båt brukar surra veden. Stud J V Lüning, Järnäs intygade att olycksmorgonen inga stormvarningssignaler voro hissade i Järnäs och besättningsmannen Ture E Fällman, Holmsund, redogjorde utförligt för vedens stuvning samt intygade att att veden var omsorgsfullt lagd och fastkilad. Målet uppsköts till den 10 sept”. Umeå Rådhusrätt meddela utslag i målet mot bogserångaren SKEPPSVIKs befälhavare J A Forsberg från Norrbyskär, vilken åtalats med anledning av SKEPPSVIKs undergång vid Storbådan i aug i fjol, varvid restauratrisen Annie Jonsson omkom. Rätten ogillade åtalet enär mot Forsbergs bestridande det icke kunde anse styrkt att svaranden gjort sig skyldig till vårdslöshet. (Norra Västerbotten 9/10 1928)

Källa
Brunos Vrakliggare sid. 89
Lubrikatorn 1-2003 sid. 22
Vrak och sjöolyckor vid Västerbottens kust sid. 92
Hudiksvalls Tidningsid. 1927-08-23 (tisdag)

Skrivet av Göran Nilsson