SIF

Kollisioner mellan fartyg slutar ofta lyckligt för besättningen. Visserligen går oftast det ena fartyget till botten, men hjälpen är nära.
Här klev man helt enkelt över till Gävleångaren Britannia.

HISTORIK
Briggen Sif byggdes 1878 i Chiavari i Italien av ek och pitchpine på kravell. hon var tidigare en brigantin och hette då Lazzaro Anna. Hennes tonnage uppgick till 324,61 ton och hon hade regnr: 3716. Skepparen Frans Österström köpte henne den 6 juni 1900 i Genua. Affären skedde på uppdrag av den i Timmernabben hemmahörande handlaren Fredrik Ohlsson. 

Under sina elva år i Sverige fördes hon av fyra kaptener. Det var först ovan nämnda Frans Österström. Sedan i tur och ordning Johan Anderson, N.G. Olsson och slutligen Karl Albin Hällqvist. Hennes sista resa låter vi kapten med sin sjöförklaring berätta om.

Sjöförklaring den 28 augusti 1911:
Undertecknade. Karl Albin Hällqvist, befälhavare å den i Timmernabben hemmahörande briggen Sif om 332,52 netto registerton dräktighet, på resa från Hull till Vestervik med kollast, får härmed afgiva följande Sjöförklaring:

Tisdagen den 15 Augusti 1911 afseglade från Hull med last af 485 tons stenkol, fartyget då befinnande sig i ett tätt gott och fullt sjövärdigt skick. Resan fortsattes under varierande vindar, utan att något anmärkningsvärt inträffade tills Måndagen den 21 Augusti på aftonen. Ungefär Kl. 10:45 e.m. observerade utkiken och styrmannen, som hade vakten, en motgående ångares båda sidolanternor.

Vinden var S.O.t.S. laber med klar och siktbar luft, och vi styrde S.V.t.S. för babords halsar och gjorde circa 3 knops fart med alla segel till. Vi hade då Fladens fyrskepp i N.O.t.O. 1/2 O. circa 6′ af. Ångaren närmade sig allt mera med båda sidolanternorna synliga, hvarför styrmannen undersökte våra lanternor och fann dem klart lysande. Han fäste likaledes utkikens uppmärksamhet därpå. Under tiden hade ångaren kommit allt närmare, med då han var på ca 1/2′ afstånd, försvann hans röda lanterna och endast hans gröna var synlig.

Vi fortsatte att styra vår kurs utan någon förändring. Detta var circa kl. 11:5 e.m. och hade vi då Fladen ca 7′ af. Jag hade en stund tidigare kommit upp på däck, och då jag nu fann att fara för kollision förelåg, gaf jag utkiken order att med all kraft ringa i klockan, hvarjämte vi genom höga rop försökte fästa ångarens uppmärksamhet på oss. Intet hjälpte emellertid, utan ångaren fortsatte att styra rätt ned på oss med full fart, och circa 5 minuter därefter törnade hon mot vårt fartyg på babords sida circa en famn akter om midskepps.

Frivakten, som hade blifvit purrad då faran syntes öferhängande, var på däck, och vi bärgade oss allesammans ombord i ångaren, som befanns vara ångaren Britannia från Gefle, på resa från Östersjön till Skottland med trälast. Sedan vi kommit ombord i ångaren fäste jag min besättnings uppmärksamhet på att vår röda lanterna fortfarande var klart brinnande. Föröfver på ångaren kunde jag icke se någon af hans besättning, hvarför jag gick akteröfver och upp på hans kommandobrygga och träffade där befälhavaren.

Denne upplyste då om, att maskin just hade slagits back, och omedelbart därefter observerade jag, att Sif började sjunka. Ungefär 2 a 3 minuter efter det att kollisionen inträffat, hade Sif gått till botten. Vår röda lanterna brann klart ända tills den släcktes af vattnet, då fartyget sjönk. Det blef ingen tid för oss att rädda något af våra tillhörigheter, likaledes gingo alla fartygets handlingar, såsom Nationalitets- och Registercertificart, mätbref, sjömansrulla och dagbok med detsamma till botten.

Ångaren, som hade fått ett stort hål i styrbords bog, satte kursen för Göteborg, dit vi anlände Tisdagen den 23 Augusti på morgonen. – Då orsaken till kollisionen uteslutande är att tillskrifva ångaren, som i stället för att ändra sin kurs styrbord hän och därigenom sätta sin röda lanterna emot vår röda, istället förändrade kursen babord hän och därigenom bringade sin gröna lanterna emot vår röda, frikallar jag mig och min besättning från allt ansvar för olyckan.

Skrivet av Göran Nilsson