SERA

En av de mera okända förlisningarna utanför Bornholm är Seras. Det finns inte mycket att gå på angånde denna förlisning bland annat på grund av att den skedde redan 1884.
Men sedan vet man inte heller om det finns något kvar av henne.

Skonerten Sera var byggd i Lumparland 1872. Hon mätte 156 mettoreg.ton och var en vanlig åländsk skuta. Befälhavare ombord var kapten I.P. Pettersson. Sommaren 1884 befann sig Sera i trakten av Bornholm då man den 1:a augusti råkade ut för svårt väder och blev läck.

Sittande på kölen
Man beslutade att kasta en del av lasten som bestod av trävaror överbord. Tio sparrar dumpades men det hjälpte föga då fartyget satte masterna i vattnet och kantrade. Kapten Pettersson försvann under vattnet men räddades av besättningen. Otroligt nog lyckades hela besättningen sånär som på kocken att klättra upp på kölen som nu låg i vädret efter det att fartyget slagit runt.

Här satt man nu på kölen och bara väntade på att en efter en skulle bli bortspolade av den höga sjön. Som ett under dyker helt plötsligt storbåten upp bredvid fartyget. Det var lasten som vid kantringen haft sönder trossen den var fastgjord med. Man tog givetvis plats i båten och sökte sig bort från Sera.

Räddningen
Under natten blev besättningen prövad av havet med ständiga överspolningar. Klockan 6 på morgonen dagen efter tändes så hoppet, en seglare kom inom synhåll. Det var skonerten Ama som fördes av en norrman som kom till undsättning. Man slängde ut en tamp till livbåten och fortsatte därefter till Nexö.

Väl där blev man mottagen av konsuln och kom så småningom hem igen. Man kan läsa historien i en underrättelse från Åland som jag bifogar i sin helhet härnere.

Åländskt underättelse berättar

–” Under swårt wäder nämde natt gick skutan läck; då wattnet stigit sex fot, hölls skeppsråd, man beslöt kasta däckslasten öfwer bord, öfwertygad om att man skulle klara sig, då fartyget förde trälast. Kapten stod till rors, efter det tio sparrar af lasten kastas, skar wattnet 3 gånger öfwer lärelimgen, den fjerde satte skutan masterna i wattnet, och kantrade med detsamma, kaptenen gick derwid under wattnet, räddades från att drunkna af manskapet, hwilka alla redan, utom kocken, kafwat sig på kölen. Af en händelse hade lasten wid kantringen sönderbrutit trossarna, hwarmed storbåten warit fastsurrad, annars hade troligen hela besättningen blifwit småningom bortspolad från kölen, båten låg nu klar wid sidan af den kantrade skutan, bjudande folket räddning – de läto ej heller be sig twå gånger, kocken förblef borta. Till kl. 6 på morgonen twättades gubbarna i sin båt af de swåra sjöarna, då en norrman, förande skonerten Ama, upptog dem. Den 2 augusti på e.m. sattes de i tillfälle att landa med sin båt wid Nexö, det ryska konsuln Munck bewisade dem all möjlig wälwilja och emottog dem på ett i allo tillmötesgående sätt, för hwilket kaptenen sade sig ej tillräckligt kunna tacka på egna och sitt manskaps wägnar

Fartyget war icke assureradt, kaptenens enskilda förlust war 1.500 mk. Underligt nog har norska kaptenen i bref hit gjort anspråk på ersättning för att han räddade dessa i sjöned stadde. Enligt uppgift war dock norrmannens räddningsarbete ej annat än att kasta en ända till båten.

Å.U.No. 266 år 1884

Skrivet av Göran Nilsson