Ett öde som väckte starka känslor i vårt land är bogserångaren Saturnus som strax före jul 1925 försvann hon med man & allt utanför Hudiksvall. Än idag har bara lite vrakrester funnits och själva vraket ligger fortfarande och väntar på den rätta dykaren.
| Fakta | |
| Typ | Bogserångare |
| Material | Stål |
| Tonnage | |
| Mått | 29,37 x 5,84 x 3,50 meter |
| Maskin | 550 HK |
| Fart | 171 brt, 53 nrt |
| Byggd | 1916 Hoogezand, Holland |
| Beställare | |
| Sjösatt | |
| Levererad | |
| Regnr | 5845 |
| Signal | JVSC |
| Klassad | |
| Assurans | Stockholms Sjöförsäkrings AB |
| Hemma | Stockholm |
| Ägare | Stockholms Nya Transport- o. Bogserings Ab, (J.Ax. Appelqvist) |
| Befälhavare | C.J.G. Pettersson |
| Besättning | 10-13 alla omkom (Olika uppgifter på antal) |
| På resa | Stockholm via Gävle – Sundsvall |
| Förlist | 1925-12-19 |
| Plats | Utanför Hornslandet, Hudiksvall. (Troligen i höjd med Kuggörarna) |
| Orsak | Okänd, förlist med man och allt (3-3.5 m packis och – 25 grader) |
| Last | Ingen |
| POS | |
| Djup | |
| Sjk | |
| Exnamn | |
FÖRLISNINGEN
Saturnus förlisning vet man inte mycket om, men klart är att hon lämnade Stockholm fredagen den 18 dec. 1925 med en pråm på släp som lämnades i Gävle. Därifrån gick man norrut mot Sundsvall som var destinationen. Vädret var uselt, (Söderhamn uppgav –25° och över 3 meters packis), vilket ju inte är särskilt rådigt att gå ut i.
Befälet ombord hade kapten C.J.G. Pettersson, som avlade styrbrevet 1906, och enligt många en duktig yrkesman, vars omdöme var “Icke begiven på spritdrycker“. Styrman ombord var Persson och uppgifter om det totala antalet ombord varierar mellan 10-13 man.
Saturnus var inte ensam på resan, ss Brage (Svea) avgick samtidigt och hade även hon Sundsvall som destination. Styrman Rånge som hade vakten 20-24 hade Saturnus på 2-3 distans avstånd och tyckte hon blev alltmer överisad. Men styrman Andersson som löste av Rånge var inte särskild oroad över bogserångaren trots dom höga dyningarna och kylan. När Saturnus var mellan Agön och Hornslandet vek hon av in mot land, förmodligen för att försöka bli av med isen.
Första fyndet
Det är det sista men vet om fartyget tills trettondagen, då skogsarbetaren Lindberg fann det första tecknet på en förlisning. Han fann en livboj på södra sidan av Hornslandet strax öster om Kuggören. Den 15 jan.1926 var fiskaren David Larsson och hans sonson ute för att vittja laxryssjor vid Gamla hamnen på Bålsö. Man tog sig även en tur till yttre delen av ön och fann vid hällan strax invid fyren ett skåp från Saturnus. Det var cirka 3 fot högt 2 fot brett och alldeles helt. I botten satt en ring av galvaniserat järn samt avslitna tågstumpar som var ungefär 5/8″ grova.
Sjöförhöret som hölls i rådhusrättens andra avdelning i Stockholm kunde konstatera att Saturnus besiktigades i maj 1925 och var i sjövärdigt skick. Osäkerheten om antalet ombordvarande personer bottnar bland annat i att i Gävle fanns två pråmskeppare som skulle till Sundsvall och hade för avsikt att åka tåg. Med största säkerhet valde man att istället följa med Saturnus som ju skulle till samma ställe. Direktör Appelqvist (transportbolaget) kunde efter tjugo dagar utan att någon av dessa två pråmskeppare avhörts, bara konstatera att ytterligare två man utöver den ordinarie besättningen omkommit.
Skogsarbetarna Edvard Lindberg och Gustaf Johansson från Arnöviken var ute på en skidtur utmed stranden på Horslandet. Vid Tomashamn, – som för övrigt ligger alldeles bredvid Picarders förlisning – fann man livbälten tillhörande Staurnus. Detta utspelades söndagen den 26 mars 1926, alltså tre månader efter Saturnus försvinnande. Med tanke på den nordvästliga vinden vid förlisningen fann man för troligt att livbälterna föst drivit ut till havs för att sedan flyta iland vid Hornslandet.
Brevet till Regeringen
Styrman Bernhard Larsson änka skriver till regeringen via poliskonstapel K. A. Lindström
Skrivet av Göran Nilsson
