RUNHILD

Stockholms skärgård och Ålands hav upp till Söderarm är, och har alltid varit, ett gissel för sjöfarten. I tidigt skede var det grynnor och skär men senare var det mineringar som blev baneman för mången fartyg.
Runhild som gick under svensk flagg endast några månader är bara ett av många som förlist i området.
Vad som gör henne än mer intressant är att hon fortfarande inte är återfunnen. 

HISTORIK
Runhild byggdes 1872 i West Hartlepool som ss Theben och kom att gå på Nordsjön under Deutsche Dampfschiffahrts-Gesellschaft innan hon 1873 såldes till Danmark och DFDS och det blev även ett namnbyte till Dagmar. Under den danska tiden blev hon även 1891 ommätt och t.ex. tonnaget minskade från 1.223 brt till 1.170 brt. Måtten däremot ökande från 218.9’ x 27.3’ till 236 x 29.10”.

Till Sverige kom hon den 28 februari 1916 då Karl Anchér ( Stockholm ) köpte henne och hon kom att få sitt slutgiltiga namn Runhild. På dagen 8 månader senare (28 okt.) såldes hon vidare till Rederi Ab Uman och han bara vara i dess ägo en vecka innan hon sänktes. 

FÖRLISNINGEN
Runhild avgick från Stockholm på onsdagsmorgonen den 1 november 1916, och som första anhalt gjordes Öregrunds redd där man ankrade upp på eftermiddagen samma dag. I rummet liksom på däck var hon lastad med styckgods av alla de skilda slag. Totalt 1.335 ton bl.a. Järnvaror, maskindelar, kaffe, tändstickor, kalk, tomfat, mjölkflaskor samt levande växter. Väl kommen dit får man höra att några andra fartyg som legat på redden gett sig av samt det faktum att man under färden upp från Stockholm mött en engelsk ångare kommen från Rauma gjorde att man antog att det var fritt från fientliga ubåtar i Ålands hav. 

Vädret var bra och kl. 02 lättades ankar och kursen sattes österut mot Finland. Vid middagstid befann man sig på N 61 ° 3’5 x O 20 ° 43’ och vinden var sydvästlig med frisk bris och regndis. Cirka 15 min senare siktar man en ubåt (U22) 2 streck om styrbord på en kurs skärande Runhilds. Ett prejskott lät inte vänta på sig och ubåten hissar signalen M.N vilket betyder ”Stoppa genast”. Ombord på Runhild fann det säkrast att lyda ordern och strax därefter kom ny signal från Ubåten T.A.F. vilket i sin tur betyder ”Bringa ombord skeppspapperen”.

Blev tagen i pris
Man satte ut babords livbåt och kapten Krokstedt förde över skeppspapperna till ubåtsbefälhavaren som granskade dessa. Efter frågor om avgångsort, destination mm förklarade ubåtschefen att Runhild var ”uppbringad samt tagen i pris” Kapten Krokstedt protesterad givetvis och framhöll att endast en liten del av lasten eventuellt var att räkna som krigskontraband. Men detta ledde givetvis ingen vart utan ubåtschefen påpekade att kaffe fanns i lasten och bara den var anledning nog att beslagta Runhild. 

Från ubåten sattes ombord en löjtnant samt 2 underofficerare som prisbefäl och kursen sattes VSV mot Libau, som var tyskt sedan 1915, för att där ställas inför tysk prisrätt. Ombord sattes också den 7 man starka besättningen från m/s Frans som ubåten sänkt dagen innan. Kursen ändrades strax före klockan 7 till SV t V½V och man passerade Grundkallen och Understen. Därefter gick man med land i sikte hela tiden och kursen blev därefter väldigt varierande och kapten Krokstedt protesterade mot att gå igenom det ryska minfältet i Ålands hav nattetid. 

Efter det Svartklubben passerats sänktes dock farten en aning men prisbefälet hade för avsikt att försöka ta sig igenom minspärren. Dock kom tjockan till räddning för den svenska besättningen och man blev tvungen ankra upp tätt intill Flisläggarens grund. Vid gryningen hade tjockan lättat och färden fortsatte.

Flaggan halas
Kommen till Simpnäs yrkade Krokstedt på att hissa lotsflagg för att få lämna av den 7 man starka besättningen från Frans, bl.a. eftersom det inte fanns tillräckligt med proviant ombord, detta avslogs dock men tyskarna kunde gå med på att sätta iland besättningen när man passerat Gotland. Hittills hade man inga problem varken av minor eller örlogsmän och nu protesterade Krokstedt det felaktiga förfarande att segla med svensk flagg under tysk prissättning och man halade nu den neutrala svenska flaggan. Sedan Tjärven och Norrgrundets prick passerats hölls klart Nord- och Sydbådan utanför Söderarm. Man passerade Storgrundets prick strax efter 9 på förmiddagen och 09.18 inträffade en kraftig explosion under förskeppet och Runhild började sjunka.

Minexplosionen 
Order gavs genast att sätta ut båtarna och manskapet togs plats uti dessa. Vid explosionen skadades tre man ( 2 från Runhild 1 från Frans ) varav en allvarligt. Efter cirka 5 min sjönk Runhild och båtarna satte kurs mot Storskärs stångmärke. Man befann sig klockan 13.20 mellan Storskär och Svenska stenarna när man siktade en av flottans torpedbåtar (Nr 8) under befäl av kapten Beck-Friis som skyndsamt kom till undsättning. Alla kom ombord och livbåtarna togs på släp och kursen sattes mot Stockholm. 

På grund av att den ena besättningsmannen var svårt skadad och behövde läkarvård släpptes livbåtarna som hindrade snabb transport. Alla blev ilandsatta på Skeppsholmen och kapten Beck-Friis tog hand om Runhilds skeppspapper då Prisbefälet och Krokstedt inte var överens vem som skulle handha dessa så det fick bli en kompromiss. 

Skrivet av Göran Nilsson