Ute i Gävlebukten ligger Finngrundet där åtskilliga fartyg slutat sina dagar. Trots fyrskepp och annan utprickning verkar det i bland som förgjort att komma förbi dessa grund. Långt ute till havs poppar det plötsligt upp grynnor på bara en halv meters djup. En av dessa blev den sista viloplatsen för S/S Rubfred.
Fakta | |
Typ | |
Material | |
Tonnage | 838 brt 1 070 dwt |
Mått | 60,3 x 9,4 x 3,7 meter. |
Maskin | |
Fart | |
Byggd | 1915 på J.Meyers varv i Holland |
Beställare | DS AS Jonas Rein ( L. Stabel) i Norge |
Sjösatt | |
Levererad | |
Regnr | |
Signal | |
Klassad | |
Assurans | |
Hemma | |
Ägare | |
Befälhavare | Frans Jeppson |
Besättning | 15 man + Kaptenens hustru |
På resa | Väja – Dynäs (Härnösand) – Ostende |
Förlist | |
Plats | grundklacken NNO om Västra Bankens fyrskepp |
Orsak | Grundstötning i hårt väder |
Last | 350 standard trälas |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | JONAS REIN |
HISTORIK
S/S Rubfred byggdes 1915 på J.Meyers varv i Holland. Hon mätte vid byggadet 1.070 DWT eller 838 BRT. Hennes reg,nr: var 6671 och måtten var 60,3×9,4×3,7 meter. Beställare av fartyget var DS AS Jonas Rein ( L. Stabel) i Norge. Hon fick då namnet S/S Jonas Rein. Hon såldes vidare till Bruun & von der Lippe, även det i Norge. Till Sverige kon hon 1921 då hon såldes tilll Werkebäcks ångfartygs ab.
I mitten av oktober 1947 var S/S Rubfred på väg söderut i Östersjön. Hon kom närmast från Väja-Dynäs (Härnösand) och var på väg till Ostende. Besättningen uppgick till 15 man, men ombord på denna resa var även kaptens fru. Lasten bestod i 350 standard trälast som på den tiden värderades till cirka 210.000 kr.
Halv meter vatten under skrovet
Vädret var inte att klaga på med någorlunda lugn sjö och sol som dock stod lågt och bländade. Kapten ombord var Frans Jeppson och till rors stod Yngve Törngren. På förmiddagen onsdagen den 15 okt. kom man ner till Gävlebukten och det beryktade Finngrundet. Vinden tilltog och sjön blev grövre när man närmade sig Västra Bankens fyrskepp. Vid 11-tiden tog resan slut för Rubfred, då man gick på grundklacken NNO om fyrskeppet
Man stod på och det ordentligt, man hade endast en halvmeter vatten under skrovet. Visserligen blev man läck men eftersom vädret var hyfsat gick man inte i livbåtarna utan stannade kvar ombord. Man tillkallade bärgningsångaren “Herakles” som avgick från Stockholm och väntades fram under eftermiddagen samma dag.
Även livräddningkryssaren “Dan Broström” tillkallades, men då läget inte var så allvarligt för besättningen avvaktade man med den insatsen. Då Herakles efter några timmar kom fram fanns inte mycket att göra. Med ett djup på endast en halvmeter under stor del av skrovet kunde man inte komma i närheten av haveristen.
Blev tvungen lämna fartyget
Vinden tilltog under kvällen och sjön blev grov. Rubfred högg nu svårt och blev ytterligare läck. Dan Broström som var stationerad vid Norrboda på Gräsö gick nu ut. Även den nybyggda (1946) livräddningsbåten “Singö” gick ut för att ev. bistå. Broström kom fram till Rubfred vid 21-tiden på kvällen och då blåste det 17-18 m/sek med grov sjö.
Besättningen stannade kvar under natten men tidigt på torsdagsmorgonen gick 9 man samt kaptens fru över till Broström. Kvar ombord var nu kapten och en del befäl, totalt 6 man. Vid middagstid hade maskinrummet blivit vattenfyllt och sjön slog in över relingen. Då beslutade kapten Frans att ge upp och även de sista skulle lämna fartyget, vilket skedde klockan 12.30.
Dan Broström satte nu kurs mot Öregrund dit man anlände vid 18.15. Alla var välbehållna men fartyget ansågs förlorat och skulle nog inte stå emot nästa riktiga höststorm under brytas sönder. Någon bärgning ansågs på grund av det ringa djupet inte vara aktuell.
Besättningens intryck
Kaptens fru, Gjuschi Jeppson som var enda kvinnan ombord berättar:
–” Jag tycker mest synd om “Rubfred”, det måste gå att rädda det fartyget, Jag tog radion under radion armen, fick fatt i skrivmaskinen och alla de tillhörigheter jag orkade bära. De stora fina vaserna vi hade i salongen stack jag under armen på några av besättningen sedan jag först hivat blommorna i badkaret.”
Kocken ombord Hilmer Feldvoss är en annan som berättar om sin upplevelse av grundstötningen:
–“Jag stod och lagade mat och hade just slängt ner några torskar i en kastrull när jag plötsligt kände en törn. Jag trodde vi gått på en mina, så jag sprang upp på däck. Där var livbåtarna redan klara och förste styrman sa: –Vi har gått på grund–. Men när jag såg att det inte var någon fara gick jag ned i köket igen och fortsatte att laga maten färdig. Sedan gick jag och lade mig.”
Till rors stod matrosen Yngve Törngren som gav sin version:
–“Ja, det var jag som stod till rors när vi körde på grundet. Det var solbrand, så jag blev bländad och såg antagligen inte sjömärkerna, jag gick på fel sida av bojen. Och så hade strömmen gjort sitt också ! Vädret var fint på morgonen, det var först senare det blåste upp.”
Ytterligare än förlisning
Kapten Jeppsom var den som hade befälet på S/S Rosafred när hon gick under vid Argos grund utanför Öregrund. Detta skedde 2 jan. 1954 så han var med om två grundstötningar inte långt ifrån varandra inom loppet av lite mer än 6 år.
Skrivet av Göran Nilsson