RESÖ

Vrak finns det otaliga runt våra kuster, en del fina dykmål medan andra är mer likt brädhögar på grunt vatten. Resö tillhör väl den senare kategorin men om man ändå dyker ute vid Gran och simmar in i en “brädhög” kan det vara av intresse att veta hur det kom sig att hon förlist.

HISTORIK
Resö byggdes i Landskrona 1926 av ek och furu samt inregistrerades i slutet av samma med nummer 7308. Namnet var då WASA och hon under 30-talet segla för Donsö och p.r. Alexius Mauritz Olsson. Som fiskebåt blev hon även utrustad med ett ”GG 61”. Såldes vidare mitten av 40-talet till Halländska Glommen och Karl Evald Andersson i Långaveka som även ”hottade” upp motorn med 10 hk, nu till 75hk.

Bytte namn till GÖTA I någon gång mellan 55-57 då Jarl Alexius Johansson köpte henne och hon fick Resö !! som hemmahamn. 1959-60 blev det nytt namn igen, nu till Resö och det var som sådan hon förliste 1960 strax norr om Hudiksvall. 

FÖRLISNINGEN
Trålaren Resö hade i slutet av augusti 1960 legat ute och trålat och var måndagen den 26 på hemäg till hemmahamnen Skatans fiskeläge som ligger vid Njurunda utanför Sundsvall. Fångsten hade väl inte varit den bästa men 300 kg strömming låg i rummet tillsammans med 3 trålar.

Sjön gick hög, sikten var dålig och det rådde hårda sydliga vindar men…….
–”Det var visserligen stormvarning men vi tyckte inte att det blåste så hårt” berättar skepparen Hans Olof.

Gran med dess fyr som riktmärke är en plats många fartyg passerar och även Resö hade tänkt gå förbi där för en sista färd hem. Ny kom man alldeles för nära och innan man visste ordat av satt man fast i stenbrotten 50 ut från land. Skrovet högg hårt och sjön pressade henne längre in blad brotten.

Fyrpersonalen såg det som inträffat och försökte att från land skjuta ut en lina till de strandsatta, dock utan att lyckas i motvinden. Besättningen, om 3 man, däremot som hade både vind och vatten med sig släppte ut en lina drev iland och via den kunde man med hjälp av folket iland rädda sig själva.

Räddningsbåten ”Emanuel Högberg” stationerad i Stocka inte långt därifrån, gick omedelbart ut för att eventuellt bistå. Väl framme är besättningen redan på torra land och åt fartyget fanns inget att göra i den hårda vinden och med dess utsatta läge så man fick gå iland igen.

Besättningen lämnade Gran för att resa hem men skepparn Hans Olof stannade kvar och kunde på onsdagen när vinden bedarrat ta sig ombord för att finna att bordläggningen släppt runt akterspegeln samt ett hål i kölen, vilket inte bådade gott. Torsdagen var man också ut och lyckades bärga två av sina tre trålar. Men samtidigt konstaterades att bordläggningen även släppt i stäven och kölen förmodligen knäckts

Skrivet av Göran Nilsson