Sista resan för galeasen Rätt Så blev ett nästan fyra månader långt strapatsfyllt äventyr. Började i Gävle och via Hull slutade resan vid Huvudskär i Stockholms skärgård där besättningen blev sittande i tre dygn innan räddningen kom.
HISTORIK
Galeasen Rätt Så byggdes i Gävle 1796 av furu på kravell och mätte 41 svåra läster. Det var den välkände Daniel Elfstrand m.fl. som beställt henne. Fartyget stannade i Gävle under hela sin korta tid, dock med olika ägarkonstelationer. Vid förlisningen var det handelsänkan Christina Axmar och handelsmannen Eric Dahl som stod som ägare.
Galeasen var i trafik i Östersjön och gick en del på bl.a. Flensburg och Königsberg, då med Eric Jergren som befälhavare. 1805 var det så dags för lite djupare vatten då man gjorde två resor till Hull med Nils Sundberg som befälhavare innan fartyget slutade sina dagar i Stockholms skärgård.
Den sista resan
Den 2 augusti 1805 började Rätt Så sin sista och ödesstigra resa när hon lämnade Gävle i barlast samt bräder. Resan dit gick bra och man ankom Hull i sep. för att den 7 okt. ta sig tillbaka till Gävle i barlast. Redan dagen efter blev man tvungen att gå till ankars vid Spurn på grund av storm.
Den 12 okt klockan 7 på morgonen kunde man äntligen ge sig av i nordvästlig frisk vind. Man hade nu en vecka framför sig med växlande vind från SO till O samt storm och framkommen till norska Oxefjord blev man med lots ombord åter tvungen att gå i hamn.
Landsorts fyr pejlades i väst 1/4 syd
Via Köpenhamn, Hammerhus fyr samt Stora Karlsö utan missöden närmade man sig Landsort med västlig och sydvästlig kultje och tjocknande luft. Klockan 17 den 24 nov. pejlades Landsorts fyr i väst 1/4 syd och skepparen ändrade kurs till nordost till ost 1/4 ost för att försöka komma till Sandhamns inlopp och där tillbringa natten innan man gick vidare.
En man skickades upp i masten vid 23-tiden för att spana efter fyrar. Knappt hade mannen kommit upp i toppen förrän han ropade “klippa förut“. Befälhavaren lät fartyget lova upp i ostsydost men blev i samma stund varse klippor överallt runt omkring galeasen.
Kapade stormasten
Rätt Så var nu förlorat och fartyget tog flera stötar på grunden innan ankaret gick i botten. Efter att ha draggat en stund fick ankraret fäste och fartyget stoppade. Vinden hade nu tilltagit och det var att räkna som storm och sjön började gå hög. Skepparen skred genast till verket med att kapa en del av det löpande tågvriket, pertlinan och röstlinan.
Vid 1-tiden på natten den 25 nov. satte man ut jollen och vid 3-tiden gick livbåten i vattnet. På grund av stormen och mörkret vågade man dock inte försöka ta sig iland utan kvarstannade ombord på Rätt Så. Läget förvärrades och vid 5-tiden blev man tvungen att kapa stormasten för att försöka lätta galeasen som nu började hugga hårt i den höga sjön.
Tre dygn på skäret
Dödsstöten för fartyget kom när hon på morgonen blev läck och vattnet steg i lastrummet. Vinden hade nu vridit sig till nordväst och när det ljusnade och konstaterade att man låg mitt inne bland grunden lämnade man fartyget för att söka fast mark under fötterna.
I det hårda vädret vågade man bara ta sig till första bästa klippa stor nog att hysa besättningen. Man befann sig nu vid Huvudskär långt ute i Stockholms skärgård och räddningen lyste med sin frånvaro. Man blev kvar på skäret i tre dagar till räddningen kom den 28 nov. och besättningen kunde andas ut.
Dagen efter kom dykerikompaniet ut till platsen för att rädda det som gick att rädda. Lasten och en del inventarier räddades innan fartyget lämnades åt sitt öde. Som många andra fartyg blev Huvudskär galeasen Rätt Så övermäktig och kanhända finns därute spår kvar av henne ännu idag.
Skrivet av Göran Nilsson
