POLSTJERNAN

En förlisning som berörde hela det svenska folket var Polstjernans i Stockholms yttre skärgård.
Julafton 1901 dukade hela besättningen, om 20 män och 2 kvinnor, under tillsammans med fartyget.
Många är de dykare som letat och försökt finna henne, men ännu ingen som lyckats.

FÖRLISNINGEN

Ute rådde en OSO storm och grov sjö så lotskuttern gick ut för att möta ångaren och var bara en knapp distans ifrån innan man vände då man antog att Polstjernan fyrade på och åter vände utåt havet. Hur det gick till beskrivs bäst av Lotskapten Emil Smith, som kommit ut två dagar innan, och hans redogörelse till Lotsstyrelsen säger bland annat……

–”Tisdagen den 24 December 1901 kl något före 5 em. observerade de å Korsö lotsuppassningsställe vid Sandhamn stationerade lotsarna med kikare topplanternan å en från sjön kommande ångbåt, vilken syntes styra in mot Korsö. Genast skyndade lotsarna ned till den i Korsö sund förtöjda lotskuttern, vilken klargjordes och under trerevat storsegel kryssade ut den annalkande ångaren till mötes. 

Ombord å lotskuttern befunno sig då kronolotsarna Alfred Skog och Ivar Björk, extra lotsen Felix Stark och lotslärlingen Richard Boman. Vid tillfället rådde full storm från OSO med brytande sjö och mulen luft med överdragen himmel, samt en temperatur av minus 5 à 6 grader Celsius.

Oaktadt detta kryssade lotskuttern likväl ut, allt emellanåt signalerande med bloss så snart den befann sig i det fasta vita skenet från Sandhamnsfyren, vilka signaler på samma sätt besvarades av den annalkande ångaren. Denne senare framgick alltjämt i det ovannämnda vita skenet från Sandhamns fyr, såvitt de på kuttern varande lotsarna kunde bedöma.

Ångarens topplanterna och röda boglanterna blevo alltmer synliga, och vid pass kl 6.30 em ansågo lotsarna sig vara omkring 1 knapp engelsk mil från ångaren, vilken då för sista gången besvarade lotsarnas signaler. Härpå märktes plötsligt en intensiv svart rök uppstiga från ångaren, varför lotsarna antogo denna eldade på, vände och gick till sjöss. Styrkta i denna åsikt därav att intet ljus av något slag vidare syntes från Ångaren, kryssade de likväl med lotskuttern ännu en stund, varunder de gåvo ytterligare trenne signaler med bloss. Då emellertid intet svar härå observerades vände lotskuttern som blivit betydligt överisad både å däck, rigg och segel, samt styrde de in till Korsö, där kuttern förtöjdes vid sin boj och lotsarna uppgingo för att byta kläder.

Klockan var då något över halv 8 på aftonen. Utkik posterades genast vid foten av Korsö torn för att söka observera i fall något skulle synas från sjön………”

Två nedisade master
På julaftonsmorgonen vid 8-tiden rådde fortfarande storm med täta snöbyar men i ljusningen kunde man observera ljus strax norr om Revengegrundet, först trodde man det var Södergrynnans boj som slitit sig i det hårda vädret. Snart insåg man dock att det rörde sig om ett förlist fartyg och man begav sig dit fortast möjligt.

På plats fann man två överisade master men inga livstecken från besättningen och inget som kunde ge vägledning till vilket fartyg det rörde sig om. Vrakspillror började så småningom flyta iland vid Sandön såsom 3 livbälten, en vitmålad livbåt (namnlös), en kappsäck samt några lastluckor men fortfarande var man inte säker på identiteten.

Neptun identifierade fartyget
Det var först när Neptunbolagets ångare Poseidon kom ut och fick ner dykare som det kunde fastslås att det rörde sig om just Polstjernan. Dykarna fann skrovet på 26 meters djup stående på en klippa med vatten under både aktern och fören. I aktern var kölen bortsliten och flera stora hål i bottenplåtarna kunde konstateras. Vidare fann man skorsten trasig på babordssidan och all överbyggnad såsom styrhytt, kommandobryggan, skylight, räcken och nakterhus mm på fördäck, vilket stärkte teorin om att Polstjernan fått sjön in akterifrån.

Man utgick nu ifrån att Polstjernan kommit in i full storm med sjön akterifrån och i den smala leden råkat komma för långt söderut och gått på Revengegrundet som slagit hål i aktern. Nästa våg har hjälp ångaren ut på öppet vatten igen och vidare på kursen men nu med stort hål i aktern som läckte in vatten och med akterskeppet allt längre ner kunde den höga sjön rulla in över skrovet akterifrån och slå sönder allt i dess väg. Det tog så inte lång tid innan hon var helt vattenfyllt och sjönk.

Efter detta började delar flyta iland lite varstans och en kvinna som antogs vara köksförestånderskan Alma Andersson flöt iland, iklädd livbälten, vid Storholmen.

Skrivet av Göran Nilsson