Ålands hav har skördat många offer inom sjöfarten, grundstötningar, kollisioner samt väder och vind har fört med sig att man måste överge fartygen. Olga är ett sådant exempel som fick överges i hård storm för att 2 dagar senare stranda i Ålands skärgård.
Fakta | |
Typ | Skonert |
Material | Furu |
Tonnage | 167,38 brt 146,07 nrt Under däck: 148,10 |
Mått | 28,03 x 6,86 x 3,60 meter Djup i rum: 3,33 m |
Maskin | |
Fart | |
Byggd | 1867 i Perno |
Beställare | |
Sjösatt | |
Levererad | |
Regnr | 1113 |
Signal | HLJF |
Klassad | |
Assurans | Oassurerat |
Hemma | Länna |
Ägare | Aug. Elfving |
Befälhavare | K. A. Jansson |
Besättning | Plockades upp av ss Lapponia, Finland |
På resa | Strömnäs – Limhamn |
Förlist | 1912-11-26 |
Plats | Lemland i Ålands skärgård |
Orsak | Övergavs i storm, strandade den 28:e på Åland |
Last | Trä i rummet / Trä på däck |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | |
HISTORIK
OLGA byggdes 1876 i Perno och kom att köpas in till Högmarsö 1903. Hon kom att genomgå en reparation 1905 och blev driven 1909 innan hon övergavs i svår sjö november 1912.
FÖRLISNINGEN
Olga blev vrak i den åländska skärgården den 28 november år 1912 efter det hon övergivits i Ålands hav 2 dagar tidigare. Fartygets befälhavare ger denna skildring av olyckan:
–” På lördag f.m. den 24 november styrde vi bidevind för att komma in vid Hufvudskär men då Hufvudskärs fyr kommit i sikte kom snöbyar med fortfarande storm från S.W. och hindrade mig att söka in där, hvarför jag måste lägga till sjöss igen. Stormen med svår öfverbrytande sjö fortfar alltjämt med oförminskad styrka, men hölls fartyget läns till Tisdag f.m. den 26 november vid tvåtiden, då fartyget plötsligt vattenfylldes, och blef manöverodugligt. Stormen hade öfvergått till nästan orkan och sjöarna bröto öfver fartyget medtagande däckslasten undan för undan, samt en del af styrbords brädgång”
–“Då vi själfva ej kunde göra något för fartygets räddning hissades nödflagg och i väntan på hjälp måste alla man uppehålla sig ute på däck och på kajuttaket, då kajutan och skansen voro vattenfyllda. Kajutan fylldes så hastigt att inga som helst fartygshandlingar eller persedlar kunde bärgas. Kl. 3 e.m. samma dag fingo vi sikte på en trälastad ångare, som observerade vår nödsignal och höll ned på oss så nära att vi kunde meddela oss med densamma. På ångarens förfrågan om vi önskade bärgning svarades jakande hvarefter vi efter mycket arbete blefvo förda ombord i ångaren i dennes lifbåt”
Skrivet av Göran Nilsson