MAINE

Ett grymt öde råkade besättningen ombord på skonaren Maine ut för en septemberdag 1936. Att fastklamrade på kölen se hälften av manskapet sköljas med av en brottsjö, utan att kunna ingripa måste vara fruktansvärt.
En heroisk insats av kockan höll nere antalet omkomna.

Den finska tremastade skonaren Maine var byggd 1917 och mätte 197 registerton. Hon hade sin hemmahamn i Fredrikshamn och ägdes av Kuhoklani. Den här resan förde hon en trälast. Det hade varit ett ohyggligt oväder i Östersjön och när man närmade sig Gotland fick man förskjutning i lasten.

Utanför gotländska Hangvar blev det för mycket och skonaren slog runt vid 3-tiden på morgonen den 7 september 1936. Hon blev liggande med kölen i vädret. Besättningen klarade kantringen med livet i behåll och alla lyckades med konststycket att ta sig upp på kölen. När besättningen suttit fastklamrade där en kvart, kom en stor brottsjö som tog med sig tre man ut i havet. Det var styrman Mägelä (kaptens son), matros Laine och jungman Vickman. Dessa tre var för gott försvunna.

Kapten Lind och båtsman Rousi bestämde sig för att försöka ta sig iland för att skaffa hjälp. Simmande trotsade de stormen och kom in bland bränningarna, där kapten dukande under och försvann. Rousi hade bättre lycka och med sina sista krafter tog han sig iland och varskodde livräddningsstationen i Visby. Dom gick omedelbart ut med en livräddningsbåt. 

Livräddarna fann en man och en kvinna, båda i 20-års åldern drivande i sjön fastklamrade vid en avbruten mast. Både var “halvdöda”, framför allt mannen. Kvinnan kämpade i det hårda vädret och lyckade hålla mannens huvud ovanför vattnet medan sjön slog in över dom. Enligt livräddarna var det helt kvinnans förtjänst att mannen överlevde. Båda fördes till lasarettet i Visby. Kvinnan visade sig vara kokerskan ombord och var syster med den omkomna jungmannen. Mannen var matros vars identitet jag inte känner till.

Skrivet av Göran Nilsson