KUL

Ett populärt vrak i Stockholm är den norska ångaren Kul. Trots utsatt läge och väderkänslig besöks hon ofta av dykare.
Djupet på drygt 40 meter gör henne dock till ett avancerat dyk och tiden blir knapp

Hennes sista resa
Den norska lastångare S/S Kul byggdes 1907 i Skotska Alloa och mätte 1.310,37 bruttoton eller 759,81 nettoreg.ton. I mitten av november 1950 låg hon i norrländska Rönnskär och lastade 1820 ton zinkkoncentrat. Hon avgick därifrån klockan 01.20 söndagen den 19 november 1950. Ombord fanns en lots som en halvtimme senare klev av vid Gåsörens fyr.

Resan fortsatte sedan söderut mot Odda vilket var slutmålet. Svenska Björn passerades mån.18.50 och Almagrunden fem minuter före midnatt på cirka 10 distans avstånd. Vinden var SO och hade ökat under dagen till kuling. Hög sjö rådde och vattnet slog in över däck.

Fartyget fick slagsida
Vid midnatt gick 1:e styrman Martin Kirksæther på vakten och klockan 01.55 fick plötsligt Kul slagsida åt babord. Man gjorde sakta fart i maskin och gjorde upp i vinden. I samband med detta gjordes en dykning och stora mängder vatten slog in över fartyget. Trots detta var hon ganska stabil och farten ökades till halv fart och kursen sattes mot Almagrundens fyrskepp för att om möjligt söka nödhamn i Sandhamn.

Man förstod att lasten måste ha förskjutit sig och att fortsätta resan var inte att tänka på. Slagsidan ökade alltjämnt under natten och farten växlades mellan halv och full fart för att snabbt och säkert komma in på lugnare vatten. Klocka 08.35 gjordes stopp i maskin och alla beordrades upp ur maskinrummet. Nu var det inte mycket mer att göra utan att invänta hjälpen som var på väg. Hur räddningen gick till beskrivs bäst i skeppsdagboken.

Räddningen 
Den 21 november skrev befälhavaren på Helge Ax:son Johnson i skeppsdagboken:
–“Mellan 03.00 och 03.30 kom telefon från Stafsnäs Radio till vårt utkikstorn, att norska fartyget Kul låg i nöd med svår slagsida 20 dist.min. SSO Almagrundets fyrskepp och ville ha hjälp av livbåt. Vi skulle just samma dag hämta 2 nya livbåtsmän i Dalarö, så vi var endast två man ombord, och då det kunde bli en svår expedition begärde jag hjälp av två fiskare som låg i nödhamn på Huvudskär, nämligen Ahlman och Nyberg, och de var genast beredda att gå med”.

–“Stafsnäs frågade, om Kul, som gjorde 2 knop för egen maskin, skulle ligga kvar eller försöka gå in mot Almagrundet. Jag föreslog att de skulle sätta kurs mot Almagrundet för att ev. få en möjlighet att komma inomskärs och bärga fartyget. Kl. 04.00 var vi på väg och gick ut Skaten, där vi utanför satte kurs mot Almagrundet. Stafsnäs meddelade, att Kul nu avancerat till 18 dist.min från fyrskeppet. Vår mottagare började krångla, så förbindelsen blev sämre”.

Skymtade haveristen
–“Vi körde högsta möjliga för att hinna fram, och Helge Johnson arbetade mycket hårt i den grova sjön. Vi fick mycket vatten och brotten slog hårt i skrovet, varvid det blev så hårda skakningar, att radion skakade sönder. Sändaren gick, så jag sände blint, att vi blev något försenade genom vädret men beräknade vara framme kl. 08.00. Innan mottagaren definitivt slutade, hörde vi, att Kul låg nära fyrskeppet”.

–“Kl. 07.35 tyckte vi oss skymta haveristen rätt förut, och kl. 08.00 var vi framme. Vädret var storm mellan 15 och 30 sekundmeter med vind från SSO-OSO och grov brytande sjö. Vi gick upp i lä om Kul, som nu låg med 45 graders slagsida, och situationen såg kritisk ut. Vi ropade för att höra, om han skulle försöka taga sig in till Sandhamn, men i stormen kunde inga rop uppfattas. Vi kunde inte borda, ty vårt läge blev kritiskt om fartyget kantrade och vi blev fångade av riggen, varför vi sackade akteröver”.

En man i vattnet
–“Efter 10 minuter slocknade fyren i Kuls eldrum, dit vattnet trängt upp i fyrarna, och besättningen gav nu tecken att de måste lämna. Vi kunde inte taga dem i lä, där nu endast bryggvingen var över vattnet, så vi försökte skjuta en lina över till aktern med raketgeväret, men linan brast. De hade en mindre livbåt, som de sjösatte, och tre man hoppade i den. En fjärde hamnade mellan båten och haveristen och troddes förlorad, men ögonblicket efter slungades han av en sjö upp på haveristens däck, där han klamrade sig fast”.

–“Vi bordade omedelbart livbåten och fick upp de tre. När fyren slocknat på Kul fällde man sina ankare, och hon svängde då upp i vindögat, och vi gick då upp mot låringen om bb. där man kastade en lina från haveristen. Helge Johnsson fick en svår törn vid stäven, ty Kuls akter for upp och ner 7 meter varje sjö, men skadan blev ganska obetydlig”.

Linan runt livet
–“Vi knopade nu i en smäcker lina som halades över till haveristen, och i denna fick de hala över vår grova kabel, med vilken vi skulle ligga på svaj i haveristen medan vi med linan skulle hala över de skeppsbrutna. En efter en knöt nu linan om livet och med livbälte på hoppade de i sjön, varefter vi på Helge Johnson med hjälp av de tre första vi fått ombordtagna halade ombord dem, varefter de fick komma ner under däck i salongen”.

–“Två man måste vi sätta framme på stäven och klara kabeln även för de skeppsbrutna då vi satte i, men ändå kröktes förliga räcket i 90 grader. Då vi tagit ombord tre sprang vår kabel. Vi fick taga upp en ny tross och få den halad över till haveristen. Även denna tross sprang fem gånger men där fanns längd att ge på. När kaptenen på Kul halats ombord fanns det två man kvar, och då sprang vår tross igen och till all olycka sprang även Kuls ankarkättingar”.

–“Genast började Kul driva ner mot oss, och vi ropade till de två sista att de fick båda taga linan och kasta klart vraket samt hoppa i på en gång. Med snabb inhalning fick vi dem ombord under tiden Helge Johnson hölls något så när stilla medan de var i vattnet, men därefter slog vi genast full back för att hinna undan Kul, som kom kritiskt nära oss med god drift. Vi hade nu alla ombord och tämligen oskadda”.

Pannan exploderade
–“Först ville kaptenen att vi skulle ligga kvar vid haveristen, men sedan ändrade han sig att vi skulle gå i land. Vi gick nu mot Sandhamn vid 09.30-tiden. De skeppsbrutna fick där taga av sig alla våta kläder och svepa in sig i våra filtar och lakan samt dricka varmt vatten och dela vår medicinkonjak. I Sandhamn togs besättningen in i lotsarnas vaktstuga, där de fick varmt att dricka samt torra underkläder”.

–“Vi lovade att stanna och vänta på dem för att föra dem till Stafsnäs. Kl 10.35 kom meddelande från Almagrundets fyrskepp, att Kul fått pannexplosion och sjunkit i djupet. Kl. 14.40 och vi åter ombord norrmännen och vi gick med dem till Stafsnäs, dit vi anlände kl. 15.30. Där mötte buss, som förde dem till Stockholm.”

Skrivet av Göran Nilsson