KARIN (Skonert)

HISTORIK
KARIN byggdes av C. Thoren 1900 i Oskarshamn för ett partrederi i Skillinge med skepparen Per Ohlsson som huvudredare med sina 21/40 andelar. Sitt namn fick hon efter Pers dotter, och hans båda söner hade även de ett finger med i skutan, dels med var sin andel man kom även att föra befäl ombord vid et senare tillfälle. Till en början var det Per själv som var befälhavare fram till våren 1909, förutom någon månad under 1904 då sonen Olof var skeppare ombord. Anders Ohlsson tog över efter sin far våren 1909 och förde befälet fram till 1913. Detta år ( 1913 ) sålde Per ½ av sina andelar till Rudolf Rasmusson i Brantevik som även övertog befälet ombord. Per avled 1915 och hans son Anders tog över som huvudredare i rederiet.

April månad 1917 såldes KARIN för 56 000 kr till ett partrederi i Sölvesborg med skeppsklareraren Alfred Carlsson-Hansson som huvudredare. Trots ägarbytet fick Rudolf Rasmusson fortsatt förtroende som befälhavare. Liksom de flesta fartyg under denna tipsepok var det besök på varv och även en å annat haveri. KARIN blev drevad 1907 innan hon på natten den 8 oktober 1917 gick rejält på grund på Lysegrund i Kattegatt när han var på resa från Gävle till Nørre Sundby med trä i lasten. Vattenfylldes snabbt med kunde bärgas in till Helsingborg och där blev hon reparerad. Skepparen anklagades för navigerat ovarsamt och åtalades faktiskt men frikändes. Det var nu lite oreda i rederiet både vad gällde befäl- och redarskapet så sjömanshuset ombudsman fick träda in 1921 och strax därefter såldes KARIN till Brantevik och p.r. Thure Nilsson Boman för 19 000 kr och i dess ägo var hon vid förlisningen. 

FÖRLISNINGEN
Natten till lördagen den 21 oktober 1922 hörde befolkningen i Simpnäs en kraftig detonation utifrån havet. Många befarade att ett fartyg gått på en mina. När lotspersonal på lördagen påträffade vrakspillror väster om Simpnäsklubb stärktes misstankarna att så var fallet. Man kunde konstatera att vrakspillrorna bl.a. en akterspegel med namnet KARIN av Brantevik kom från ett segelfartyg. Senare vid skymningen på lördagen hittade man en fartygsrigg i vattnet, och bredvid denna påträffades två lik flytande. Den ena var omkring 20 år och den andra något yngre. Båda var blodiga vilket tydde på en minsprängning. Man kunde konstatera att de inte hade legat i vattnet så länge att de kunde komma från s/s CORNELIS som förlist vid Grundkallen veckan innan. I kläderna på den äldre av liken fann man en klocka som stannat på kl.4 så man får anta att förlisningen skedde vid den tiden. På boetten i klockan fanns namnet Magnus ingraverat. När man under söndagen upptäckte rår, stänger och slutligen hela förskeppet som splittrats på det sätt som en mina gör ansåg man att det inte rådde något tvivel, det var skonaren KARIN.

KARIN var på väg från St. Olofsholm på Gotland till Domsjö med kalksten. Hon hade sällskap av sitt systerfartyg DAGNY som även det tillhörde samma redare. Resan hade till en början gått bra, tills man var på väg upp mot Understens fyr. Då mötte man en kraftig nordlig storm, vilket fick båda fartygen att vända. Kapten Håkansson på DAGNY fann det lämpligast att minska på seglen och hålla ut i öppen sjö tills det ljusnade. Därefter tog man sig in mellan Arholma och Simpnäs. Kapten Person på Karin däremot, han länsade för fulla segel och for i mörkret rätt in bland grynnor och skär. Något som naturligtvis straffade sig. Troligen har han troligen hållit för mycket åt styrbord och gick på vid Simpnäsklubb Ute till havs hittade man nu ännu mer vrakspillror. På en namnbräda stod “ Karin Brantevik” och på en annan “Karin Sölvesborg“. På ilandflutna livbojar var ortnamnet Sölvesborg övermålat till Brantevik. Vid Simpnäs gjordes på måndagen ytterligare ett likfynd ungefär där de tidigare påträffats. I farleden vid Arholma låg flera andra fartyg från Brantevik, bland annat DAGNY . Befälhavare från dessa var under måndagen inne i Simpnäs för om möjligt identifiera de omkomna. Den äldre av två först påträffade 20-åringen med uret igenkändes som styrman ombord på KARIN som förde fem mans besättning som mönstrade på i april i år och enligt sjömanshuset i Sölvesborg har ingen mönstrat av. Sjöförklaring kom senare att hållas den 12 mars 1923 i Rådhusrätten i Simrishamn.

Källa
Brunos Vrakliggare sid 79
Sveriges Skeppslista 1910 sid 206, 017
Sveriges Skeppslista 1913 sid 200, 201
Sveriges Skeppslista 1919 sid 206, 207
Sveriges Skeppslista 1921 sid 226, 213
Norrlandsleden II sid.122, 125 not * 119, 211
Skillinge – Skutor och Sjöfart sid. 156, 157 foto
Skutor och Sjöfolk – Brantevik sid. 156, 157 foto
Båtologen 1-1984 sid. 6, 7
Gefle Dagblad
Arbetarbladet

Skrivet av Göran Nilsson