ISBJÖRN

Förlisningen av hjälpvedettbåt 223 Isbjörn var en olycka men länge mindes. Trots kriget alla fasor ute i världen etsades just Isbjörns öde fast hos många. När hon kantrade hamnade alla i det iskalla vattnet och de flesta domnade bort och dog en efter en.
Man minns också befälhavre Lantz enastående insats och hans goda ledaregenskaper.
Han hade tidigare varit befälhavare ombord på den svenska ångaren S/S Korshamn som torpederades 1941.

Isbjörn byggdes 1898 vid Oskarshamns Mekaniska Verkstad. Hennes mått var 17,7×5 meter och 55 bruttoreg.ton. Under andra världskriget byggdes hon om till hjälpvedettbåt och bestyckades med en kanon på fördäck och en kulspruta på akterdäck.

Blev varnad för det hårda vädret
Isbjörn hade fredagen den 24 mars 1944 varit in till Oxelösund för att hämta proviant ut till Hävringe. Klockan 12 hade man tagit ombord allt och kastade loss för att gå ut. Man hann bara ett stycke ut i inloppet, när man mötte hjälpvedettbåt nr: 235, som varnade för det hårda vädret därute. Man avrådde Isbjörn för att försöka ta sig ut till Hävringe. Befälhavare Sven Lantz lydde rådet och återvände in till Oxelösunds hamn för att där invänta bättre väder. Vid 16-tiden hade Lantz kontakt med lotsen på Hävringe, som sa att vädret därute var bättre. Ombord på Isbjörn ansåg man att det var bäst att ta chansen och gå ut innan det blev mörkt.

Man gjorde loss och med korpral Valter Eriksson vid rodret satte man av. Sjön var inte alltför svår däremot var byarna oroväckande. När man gått ungefär en timme och var bara ett par tre distans från Hävringe, kom en kraftig kastby som pressade ner styrbordssidan under vattnet. Ombord försökte man omedelbart parera med en babordsgir upp mot vinden, men förgäves. Relingen hade redan kommit under vattenytan, och eftersom hon hade fasta bord, samlades en stor mängd vatten innanför som tyngde ner fartyget mer och mer. Nya brottsjöar slog ideligen in över fartyget och slagsidan bara ökade. 

Alla hoppade i vattnet
Nu insåg man att det inte fanns någon möjlighet att räta upp fartyget. De som befunnits sig under däck hade vid det här laget tagit sig upp på däck, och grabbade tag i det man kunde. Efter någon minut ropade befälhavare Lantz in till rorsman Eriksson:
–“Nu är det bäst Eriksson kommer ut och tar på sig livbältet”. 
Vid det här laget låg skorsten i vattnet så det var bara att hoppa överbord i det iskalla vattnet. Alla hoppade ungefär samtidigt förrutom kapten som stannade kvar och försökte påkalla lotsarnas uppmärksamhet med mistluren. När vattnet slog in över honom fick även han ge upp, och hoppa i vattnet. Kort därefter slog Isbjörn runt och lade sig med kölen i vädret, och efter en liten stund sjönk hon med aktern först. Det hela utspelades cirka 600 meter öster om Grässkären 

Utkiken på Hävringe hade observerat olyckan och det tag bara fyra-fem minuter innan lotsbåten gav sig iväg mot männen. Väl i det iskalla vattnet berättar rorsman Valter Eriksson:
–“Jag kunde tydligt se att alla hann hoppa i vattnet, och till en början lågo vi alla ganska nära varandra. En del hade haft vissa svårigheter att få fast livbälterna på sig, med fänrik Lantz hjälpte så många han hann. I vattnet visade han sedan en förunderlig uthållighet. Han kämpade från den ene till den andre hjälpande och uppmuntrande. Än piggade han upp oss med att säga, att lotsbåten säkert skulle komma snart, än hjälpte han någon, som fått en isande bedövande kallsup, att hålla huvudet ovan vattnet. Men uppgiften var övermänsklig, vår skara decimerades allt eftersom minuterna gingo.

Sjöng med hög röst
Valter Eriksson berättar vidare om furir Förberg som sånär klarade sig:
–“Sista gången jag såg furir Förberg, kom han flytande förbi mig i vattnet, och jag hörde hur han med hög röst sjöng en visa, så som han ofta brukade göra när vi voro tillsammans under fritiden. Jag försökte ropa till Förberg, för att höra hur han kände sig men fick inget svar. Han bara såg på mig, där han hjälplöst men med gott mod in i det sista vräktes omkring av vågorna sjungande sin visa, och den blicken och den sången kommer jag aldrig att glömma” 

Det måste varit fruktansvärt att förutom den egna skräcken och kylan, dessutom se den ena efter den andre försvinna. Valter berättar vidare:
–“Jag liksom styrman Dahlqvist hade fått tag i en potatislåda, som vi höllo krampaktigt med av kyla värkande fingrar. Till slut höll jag på att ge upp hoppet och sade åt min kamrat att jag tvivlade på att lotsbåten någonsin skulle komma till vår räddning. I samma ögonblick fingo vi syn på dess masttoppar, och särkert är att den glädje vi kände då, den kan inte beskrivas med ord. Då lotsbåten kom fram bemannad med folk ur sjökontrollen, slumpade det sig så att den först kom fram till fänrik Lantz, men först efter övertalning gick han med på att låta sig dras upp av räddarna sedan han ihärdigt anmodat dem att –“dra upp grabbarna först”. 

“Jag sjunker, jag sjunker”
36-årige styrmannen Andor Dahlqvist från Holmsund som var med ombord som passagerare berättar från sjukhuset i Nyköping om hur han upplevde den skräckfyllda tiden i vattnet:
–“Under den fruktansvärda halvtimmen i vattnet kände jag plötsligt att någon av de övriga fick tag i mina axlar bakifrån. Vem det var har jag ingen aning om, då jag inte hade tillräckliga krafter att vända på huvudet. Efter en stund blevo fingrarna, som höllo i mig, alldeles slappa, greppet lossade och utan att jag kunde göra det minsta för mannens räddning gled han bort ifrån mig under ropen “Jag sjunker, jag sjunker”. 

–Det var fasansfullt att vara så maktlös i det ögonblicket. Omöjligt är det inte att stormen och vattnet slet livbälterna av somliga, som därigenom voro tillspillogivna och gingo till botten. Det sista jag själv minns av räddningen är att någon tog mig i ryggen och lyfte upp mig i lotsbåten. I nästa ögonblick miste jag sansen och vaknade inte förren vi placerades in i en bil i Oxelösund” 

Isbjörn idag
De tre överlevande samt Förberg fördes in till Oxelösund och vidare med ambulans och bil in till sjukhuset i Nyköping. Under hela resen och i ytterligare en timme försökte man med konstgjord andning få liv i Förberg, dock utan att lyckas. Lantz fick lämna sjukhuset redan under lördagen och de övriga dagen efter. I dag ligger Isbjörn på cirka 45-48 meters djup på position N58°36’55 O17°15’03 och hur hon ser ut idag kan ni se på Stures sonarbilder härnere. Jag vet att en del dyker på henne med vanlig luft vilket knappast är att rekomendera.

Skrivet av Göran Nilsson