INGRID HORN

En fartygsförlisning med tragiska förtecken var kollisionen mellan Bergvik och Ingrid Horn.
20 man fick sätta livet till varav 2 svenska lotsar. Från Ingrid Horn klarade sig endast en matros.

Ingrid Horn sjösattes i Rostock 1901 och var ett ganska stort fartyg som fördes av kapten Holtz. Hon lämnade tyska Emden i mitten av juli 1917 för att via Luleå föra järnmalm hem till den tyska krigsindustrin. Torsdagen den 26 juli lämnar man Luleå för att gå på sydlig kurs hemåt. Denna rutt var väldigt riskabel då både ryska och dom allierades ubåtar gjorde allt för att hindra malmen att komma fram.

Norrlandskusten klarades av och några dygn efter avgång gick man inomskärs genom Stockholms skärgård. I samma veva kommer det svenska lastfartyget Bergvik fram till Landsort för att ta ombord lots. Hon är på väg till Skellefteå och går även hon inomskärs. Lotsen Axel Berglund och kapten Johan Lindh befinner sig båda på bryggen denna disiga måndagskväll.

Vid Dalarö tar Ingrid Horn ombord lotsen Hilmer Engström och fortsätter söderut. Strax efter midnatt den 30 juli kommer Bergvik upp mot Dalarö på halv fart och upptäcker kl. 00:20 ett svagt vitt ljus föröver på babordssidan. Kikaren kommer fram och både lotsen och kapten betraktar ljuset som man bedömde vara ett fartyg liggande för ankar.

Ombord på Bergvik beordras babord gir in mot Toklöhålet. En stund senare beordras att hålla upp än mer åt babord samt “sakta” på maskin. Mer hann man inte göra innan man till sin fasa ser att det vita ljuset rör sig söderut. Man upptäcker även ett svagt rött sken under det vita vilket får hjärtat att banka på kapten Lindh. Han förstår genast att det rör sig om ett fartyg under drift.

Full back slås i maskin och lotsen Berglund ger signal med ångvisslan. Ingrid Horn som befinner sig förut på styrbordssidan svarar med en styrborssignal. Kollisionen tycktes oundviklig och efter någon minut träffar Berviks för Ingrid Horns babordsida strax för om midskepps. Kraften är så stor att Bergvik tränger cirka tre meter in i Ingrid Horn.

Ingrid Horn börjar omgående att sjunka med Bergvik fastkilad i skrovet. Eftersom Bergvik hade full back lyckades hon till sist komma loss och lämnade ett jättehål i Ingrid Horn där vattnet rusade in. Hon reste sig med aktern i luften och sjönk med propellen fortfarande snurrande.

Ombord på Bervik vidtogs omedelbart åtgärder för att försöka rädda de nödställda. Man gjorde stopp i maskin och satte ut livbåtarna. När dessa kom fram till platsen var Ingrid Horn redan försvunnen. Bland allt vrakgods hittar man så den 20-åriga tyska matrosen Heinrich Kals. Han halas nästan naken ombord i en livbåt.

Man stannar på platsen i flera timmar men någon mer ur besättningen fanns inte att hitta. Man gick då vidare in mot Stockholm och avlöstes på platsen av några lotsar från Dalarö som sökte vidare. Allt man fann var vrakgods som hittades tiden efter förlisningen. Det var bland annat en kompass, en plånbok, dörrar, luckor samt delar av akterhuset..

Den enda överlevande från Ingrid Horn berättade i sjöförklaringen att han legat i skansen när han blev utpurrad av Waalkes. Han tog sig till styrbords livbåt där flertalet besättningsmän gjorde allt för att få båten i sjön. Man fick problem med ett rep som gjorde att livbåten blev hängande med Kalms i. Bergvik kom allt närmare och kapten Holtz kastar ner skeppspapperna i livbåten.

Sekunden senare brakar Bergvik i Ingrid Horn och lotsen Engström kastar sig i livbåten även han. Matros Kalms inser faran och hoppar i vattnet och simmar allt vad han kan för att komma bort från det sjunkande fartyget. När Ingrid Horn sjönk drogs han med ner men lyckades komma upp till ytan igen för att senare hålla sig kvar där med hjälp av en lucka.

Vid sjöförklaringen framkom också att man ombord på Ingrid Horn inte kostat på sig att ha sina lanternor tända. Fotogen var en bristvara och först när man upptäckte Bervik sattes fyr i dessa. Med facit i hand kan man ju säga att det var en dyrköpt besparing. Man vi dykare är ju glada över att ha ett så fantastiskt vrak att dyka på. Jag har själv varit nere och dykt på henne och haft möjlighet att se detta vackra fartygt.

Skrivet av Göran Nilsson