INGA (Myntvraket)

Jag sticker ut hakan lite och påstår att INGA förmodligen är det vrak man i folkmun kallar ”MYNTVRAKET” och ligger på rätt köl relativt helt i Kråksundet utanför Hudiksvall

HISTORIK
INGA byggdes 1815 av Lars Wickström vid Holms säteri, som ligger långt in i Ångermanälven, mellan Kramfors och Sollefteå, som FORTUNA för handlaren Eric Walanger, Härnösand och mätte 19 2/3 svåra läster. 4 år senare, den 15 april 1819 såldes hon till ett partrederi i Härnösand med Joseph Almqvist som huvudredare. Det året blev olyckligt för FORTUNA som strandade vid Carlholms bruk den 25 oktober och fick säljas på auktion den 10 november 1819. Köpare var huvudredaren själv, Joseph Almqvist i Härnösand, som nu blev ensamägare till fartyget. 

FORTUNA kom att förbyggs vid Härnösands skeppsvarv 1824 och i samband med detta ändras namnet till INGA. Förmodligen var det just efter denna förbyggnad som hon mättes till 22 62/115 svåra läster, vilket var hennes tonnage vid förlisningen. INGA kom i alla fall sedermera till Sundsvall och via olika ägare, som redovisas nedan, att tillhöra Davis Campbell i Sundsvall när hon denna blåsiga oktoberdag 1835 förliste utanför Hudiksvall.

FÖRLISNINGEN
Kråksundet utanför Hudiksvall har under mången tid var ankarplats för sjöfarten och ett andhål för sjömännen undan väder och vind med dess skyddande omgivning och dess djup vilket möjliggjorde även större fartyg att angöra detta sund. INGA hade med all säkerhet angjort Kråksundet i detta syfte i men av någon anledning förlist på platsen någon gång mellan den 10-11 oktober 1835. Min personliga teori är att hon draggat eller att ankarkättingen rent av brustit och då kan ett fartyg i dessa farvatten vara dödsdömt.

Skrivet av Göran Nilsson

Kompletterande information från fornsök

Fornlämning

Publicerad av Riksantikvarieämbetet: 2018-11-20

Län: Gävleborg

Kommun: Hudiksvall

Landskap: Hälsingland

Socken: Hudiksvall

Beskrivning

Lämningstyp: Fartygs-/båtlämning

Framdrivning: segel

Beskrivning av lämning

Status: Vraket är sönderrasat och något utspritt. Det mäter ca 20 x 6 m. På vraket finns två mastfötter, som ligger lösa i lutande ställning. Under mastfötterna finns vad som förmodligen är mastmynt. Inga spår av rigg kunde upptäckas. Med tanke på dimensionerna framstår fartyget som ett bondebygge snarare än en produkt av ett professionellt stadsvarv. I vrakets botten finns en ganska stor hög med kreatursben (status 1982). Vraket mäter ca 25,8 x 8,5 m.

Mastfötternas är 1,6 och 1,7 m långa och har ett masturtag om 20 x 25 cm. Bägge mastfötterna är något rubbade ur ursprungligt läge, och den ena är skadad. Inga andra riggdetaljer, förutom ett block, har kunnat iakttagas. Vrakets längd gör det osannolikt att det skulle fört fler master. Vraket är välbevarat. De flesta konstruktionsdetaljer finns på plats, även om de är utvikta och lossbrutna. Fartyget har haft ett däck, men detta är borta. Kölen är tredelad med laskar. Den är totalt 16 m lång och har ett tvärsnitt på ca 30 x 25 cm. Akterstäven, ca 4,3 m lång, förefaller ha varit rak och i stort sett vertikal. På tre ställen på akterstäven finns konkretioner av rost, som kan vara spår av rodermaljor. Förstäven destår av flera delar, och verkar delvis vara av ek. Totalt verkar den ha varit 7 m lång och något lutande. I underskrovet finns rester av metallförhydring (status 1988).

Fyndlista: Bärgat av sportdykare 1982: 1 st bronsmynt, 2 st silvermynt. En av silvermynten var i dåligt skick och förstördes under rengöring. Mynten förvaras på Kungl. Myntkabinettet. 1987 bärgade Enångers SDK, efter beviljat tillstånd, 80 kg djurben för osteologisk analys.

Bärgning: Vraket undersöktes under 1980-talet av Enångers SDK under 1980-talet.

Övrigt: Flera fartyg har förlist i Kråksundet, däribland två galeaser, vilka är de som bäst stämmer in på vraket avseende fartygslängd, antal master och förlisningsdatum. En av galeaserna, vars namn är okänt, skall ha förlist i augusti 1850 på resa från Gävle till Hudiksvall. Den andra galeasen, Inga av Härnösand, skall ha förlist den 10 eller 11/10 1835. Borgmästaren i Hudiksvall nämner även i ett brev från 1835 att en fiskare samma år i Kråksundet skall ha påträffat en vattenfylld skeppsbåt med en drunknad sjöman i. Någon tyckte sig känna igen den döde som en anställd på ett av Consul Campells fartyg i Sundsvall. Dagarna innan hade varit stormiga, och fartyget, som varit på hemresa från Stockholm med last av spannmål och styckegods, hade sannolikt förolyckats. Den beskrivna förlisningen är förmodligen Ingas, som man vet seglade för Campel i Sundsvall. Bland det bärgade benmaterialet visade det sig vid en preliminär osteologisk analys finnas avhuggna och krossade ben, vilket visar att levande djur inte hållits som last. Dessutom påträffades renhorn i materialet. Lasten kan ha varit avsedd för limkokning eller motsvarande.

Namn på lämning

• “GRANSKÄRSVRAKET”

Uppgiftslämnare eller muntlig källa–Skriftlig källa

• Arkivhandlingar: Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA)
• Litteraturhänvisning: Hälsinglands Tidning 1983-11-03
• Hälsinglands Tidning 1988-01-12
• Hälsinglands Tidning 1988-02-09