IDOGHETEN

Storjungfrun utanför Söderhamn har skördat många förlisningar genom åren. Idogheten är en av dessa som liggande för ankar i storm slutade sin blott 5-åriga historia.

HISTORIK
Briggen IDOGHETEN byggdes vid Pontusuddens skeppssvarv i Luleå 1838. Det var Nils Bergbom, son till tidigare byggmästare Jacob Bergbom, som satte skutan i vatten. Till sin hjälp hade han bl.a. timmermännen N.P. Strömberg och Johan Englund. Idogheten mätte vid byggandet 128,77 svåra läster och uppvisade måtten 84.72 x 25.36 fot. Visserligen mättes hon om 1840 i Stockholm samt 1842 och fick då nöja sig med 85.90 x 25.55 fot resp. 110,69 svåra läser.

FÖRLISNINGEN
Idogheten klarerade ut från Köpenhamn den 23 september 1843 och tre dagar senare satt man segel för hemfärden till Luleå. Gotska Fårö siktes på eftermiddagen den 30 sep. och vädret hade nu blivit sämre med nyckfulla vindar. Det tog en hel vecka innan briggen tagit sig upp mot Roslagen och skeppare Govenius beslutar att ankra upp i Öregrund, vilket sker den 7:e okt.

Nu rådde full storm och det tog ett par dagar innan man åter satte segel och kurs norrut. Med facit i hand kan man säga att Idogheten borde legat kvar och väntat ut ovädret, för man hann inte särskilt långt innan regn och senare snötjocka och hårda vindar åter satte stopp för vidare seglats. Nu var man kommet till farvattnen utanför Söderhamn och Storjungfrun inbjöd till lä för vindarna och det svåra sjön. 

Man ankrade upp vid Storjungfruns nordöstra udde “Hälludden”. Stormen fick skrovet att ligga hårt på styrbords sida och hela besättningen fick äntra upp i babords storröst. Nu beslöt kapten Govenius att kapa masterna och med en början med stormasten som i sin tur drog med sig fockmasten, slog sönder jollen, kabyssen och halva kajutan. Som om inte det vore nog tog stormen slupen och bröt den mitt itu. Visserligen rätade hon upp sig efter ett tag men i den hårda vinden tog hon ankarna med sig och hon draggade mot stranden.

Mörkret började lägga sig och ombord var alla genomblöta och höll sig fast i vad man kunde finna. Det hade nu blivit den 12 oktober och man trodde inte briggen skulle överleva många timmar till. Det dagades och ombord på IDOGHETEN var man förvånad att alla var kvar ombord och skutan ännu höll ihop, om är bara hjälpligt. Plötsligt ser man genom diset en man på stranden, Fyrmästare Forsberg från Storjungfrun.

Nu var man så nära land, att man genom att lägga ut mesanmasten på några stenar nära land, lyckades rädda samtliga ur besättningen. Dock fick man ta sig iland i kläderna man stod i. Inget övrigt fick man med sig. Redan nu var IDOGHETEN ett vrak utan botten och av styrbordssidan återstod inte mycket. 

Skrivet av Göran Nilsson