Ett vrak många av oss dykare besökt är den engelska ångaren Ibex. Ute vid Söderarms klara vatten vilar “mjölskutan” fortfarande. Förlisningen var inte mycket att yvas över, hela besättningen räddades och öborna fick gratis mjöl.
Fakta | |
Typ | Ångare |
Material | Stål |
Tonnage | 800 ton |
Mått | 74,85 x 10,37 x 4,7 meter |
Maskin | |
Fart | |
Byggd | 1880 |
Beställare | |
Sjösatt | |
Levererad | |
Regnr | |
Signal | |
Klassad | |
Assurans | |
Hemma | |
Ägare | |
Befälhavare | |
Besättning | 18 man |
På resa | Stettin – Sundsvall |
Förlist | 1892-11-20 |
Plats | Norrgryndan |
Orsak | Grundstötning |
Last | 14 000 säckar mjöl |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | |
HISTORIK
Särskilt mycket historik om denna ångare har jag inte. Jag vet att hon hade London som hemmahamn och mätte cirka: 800 ton. Hon var byggd i stål 1880 och måtten uppgick till 74,85×10,37×4,7 meter. Dessutom förekommer åtminstånde två olika stavningar, Ibex och Eibex. Vad som är det rätta vet jag ej, men jag kommer härmed att kalla henne för Ibex. Hon hade även i folkmun ett annat namn, nämligen “mjölskutan” efter lasten som flöt iland lite varstans.
Snötjocka väntade i Ålands hav
Ibex var i november 1892 på resa mellan Polska Stettin och Sundsvall. I lastrummet fanns runt 14.000 säckar med mjöl när man så sakterliga närmar sig Ålands hav. Vädret var inte det bästa med snötjocka och usel sikt. Söderarm passerades söndagen den 20 november. ungefär 05:30 på nära håll, ja lite för nära dessutom. En del säger att man försökte få lots ombord ute vid Söderarm men nekades detta och fortsate då färden på eget bevåg.
Strax utanför fyren finns ett grund kallat “Norrgryndan” och där gick man en kvart senare (05:45) på med buller och bång. Man satt ordentligt fast och besättningen som uppgick till 18 man hade bara att gå i båtarna. Den strax intill belägna fyren Söderarm blev målet och man lyckades komma fram vid 23-tiden. Man blev varmt välkommen och fick sig lite att äta trots den hårda ransonen man hade därute.
Gratis mjöl i skärgården
Neptunbolaget blev kallad till platsen och först på plats var deras bärgningsångare “Argo” som anlände på tisdagsmorgonen. Ytterligare en bärgare kom framåt kvällen ut till Söderarm. Samma kväll (tisdagen) hade Ibex sjunkit så pass mycket att det bara taket på skansen syntes, inte ens skorstenen kunde man se.
Som vi alla idag vet kunde man inte göra något för att rädda fartyget som gick till botten på 18 meters djup. Lasten som ju bestod av mjöl spreds med vinden. Otaliga är de säckar som flöt i land ute bland kobbar och skär och där endast en del av mjölet var skadat. Detta var i dessa tider ett välkommet tillskott för de bofasta och man bärgade allt man kom åt.
Ibex idag
Ibex är ett väldigt populärt dykmål ute i Roslagen, och otaliga dykare har svävat fram kring pannan som ännu idag ståtar på botten. Norrmännen var framme redan på 1920-talet och skrotbärgade en hel del, främst från fören. Annars har en välbehållen ratt i teak, kompassen samt kompasstativet i massivt brons bestående av tre delfiner som på sina stjärtfenor bär upp kompassen räddats.
Någon riktig dykning på henne började inte förren 1967. I dag körs regelbundna utfärder ut till Söderarm där ju Ibex bara är ett av flera dykmål. Med tanke på att hela Ålands hav kan “trycka på” så kan hon ibland vara svår att dyka på, speciellt om det är ostliga vindar och hög sjö.
Skrivet av Göran Nilsson
Tacksam om någon som har exakt vrakposition och djup kan tänka sig och dela med sig av informationen//iris