Ett vrak det dyks på idag är det svenska Humber som ligger utanför Öland.
Tragisk förlisning där hela besättningen omkom en februaridag 1956.
Fakta | |
Typ | Lastmotorfartyg |
Material | Stål |
Tonnage | 240 brt 110 nrt 290 dwt |
Mått | 31,54 x 7,05 x 3,21 meter |
Maskin | 260 Hk |
Fart | |
Byggd | 1903 av Scott & Sons, Bowling, England (Byggnr 161) |
Beställare | Joseph Monks & Co. Ltd, Liverpool |
Sjösatt | 28 februari 1903 (färdig mars 1903) |
Levererad | |
Regnr | 9377 |
Signal | SGAH |
Klassad | Bureau Veritas |
Assurans | |
Hemma | Gotland |
Ägare | Otto Magnusson |
Befälhavare | Hans Lundkvist, Stockholm |
Besättning | 5 man alla omkom |
På resa | Visby – Oxelösund |
Förlist | 1956-02-12/13 (Avgick 12 feb. vid 06-tiden) |
Plats | cirka 15 sjömil nordost om Böda på Öland |
Orsak | Okänd, troligen isskruvning |
Last | Järnskrot i rummet/Ingen last på däck |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | ELLEN SCAN (1947-1952) — JANE (1903-1947) |
HISTORIK
HUMBER byggdes i engelska Bowling med namnet JANE som en ångare. Hon bytte senare namn till ELLEN SCAN i samband med att hon köptes över till Köpenhamn 1947 och inregistrerades med nr: D 278 samt signalen OXGQ Sista gången hon finns i danska skeppslistor som ångare är 1950 ty redan i 1951 års lista återfinns hon som motorfartyg.
Hon kom till Sverige 1952 och fick sitt slutgiltiga namn HUMBER . Det var Olle Gillholm i Bohus-Björkö som tog sig an henne och det var först strax före förlisningen som hon köptes av Otto Magnusson som var en på Gotland välkänd sjökapten och redare som bland annat drev AB Sjölinjer för godstrafik mellan Gotland och fastlandet. Meningen var att även HUMBER skulle ingå i den ”AB Sjölinjer”.
REDARE | ||||
1903 – 19?? | Joseph Monks & Co. Ltd | Liverpool | JANE | |
19?? – 1947 | Kyle Shipping Co. Ltd | Liverpool | JANE | |
1947 – 1952 | Scan-Ship, Rederi Aktieselskab | Köpenhamn | ELLEN SCAN | |
1952 – 1956 | Olle Gillholm | Bohus-Björkö, (Göteborg) | HUMBER | |
1956 – 1956 | Otto Magnusson | Gotland | HUMBER | (AB Sjölinjer) |
FÖRLISNINGEN
Orsaken till förlisningen kan vi bara spekulera i eftersom hon förliste med man och allt. Klart är att hon avgick vid 6-tiden på morgonen den 12 februari 1956. Vädret hade varit nyckfullt med stormar och isdrivning. Det förelåg även stormvarning i prognosen för kommande dygnen. Klart är att den sista kontakten med HUMBER var utanför Storkläppens fyr utanför Västervik då isbrytaren THULE siktade henne. När man inte hört av HUMBER sickades på onsdagen ut en helikopter och två flygplan samt isbrytaren YMER, dock utan resultat. Så här i efterhand vet vi att de letade för långt norrut. HUMBER hade troligen fastnat i isen och följt med ända tillbaks till farvattnen utanför Öland där hon sjönk
Från en del håll riktades kritik mot “Humber”. Tungt lastad, underbemannad och utan full behörighet hos en del av besättningen gick fartyget ut trots vädret.
– ”Hade jag fått se besättningslistan i förväg hade jag aldrig släppt iväg fartyget. Men nu fick jag se listan lagd i min brevlåda, och då hade redan “Humber” avgått”, förklarade hamnkaptenen Arthur Johansson.
– ”Jag varnade skepparen för att avgå eftersom det var stormvarning”, förklarade lotsförman Dahlbeck.
SJÖFÖRKLARING
Vid sjöförklaringen antogs att “Humber” hade förlist dagen efter avresan, antingen i storm på öppet vatten eller genom att ha skruvats ner i isen. Otto Magnusson förklarade att fartygets befälhavare mot hans vilja avgått för tidigt, det vill säga på morgonen istället för på kvällen. Hade man gått på kvällen istället så skulle man ha mött isen på fastlandssidan i dagsljus på morgonen, menade han.
BESÄTTNING | ||
Kapten | Hans Lundkvist | Stockholm |
Styrman | Britt Holmstedt | Hejde |
1:e maskinist | Fred Hellström | Visby |
2:e maskinist | Birger Nilsson-Södergren | Sanda |
Båtsman | Per Inge Stenmark | Lummelunda |
Skrivet av Göran Nilsson