Att hitta ett fartyg på havsbotten är få dykare förunnat. Lägger man till ingredienser som guldkistor och juveler måste det vara det ultimata. Resande Man förliste i Stockholms södra del och 37 män fick sätta livet till. 25 man överlevde och kunde redogöra vad som inträffat och det finns dokumenterat.
1600-talet var en orolig tid i Europa då krigen avlöste varandra. Nu hade man gått in i andra halvan av seklet och Sverige styrdes av Karl XI:s förmydarregering. Man försökte ingå en allians med Polen riktat mot Ryssland. Man beslutade skicka ner greve Karl Kristoffer von Schlippenback för att förhandla och smörja dom styrande i Polen.
Det beslutades att han skulle resa med Resande Man som för tillfället låg i Dalarö. Dit kom han den 18 november 1660 med sina dyrbarheter. Skeppet torde haft en längd av cirka 27 meter och haft ett deplacement på 250 ton. Hon var lilksom alla skepp på den här tiden bestyckat, i detta fall med 22 kanoner. Besättningen utgjorde cirka 55 man förutom kapten Månsson och på resan medföljde även 12 passagerare
Det var inte många ombord som kunde navigera eller föra ett fartyg, så när styrmannen ombord blev sjuk och ingen ersättare fanns att tillgå fick man förlita sig på kapten. Som om inte detta vore nog var fartyget läck men trots detta beslutar man sig för avgång. Första anhalten var Älvsnabben där man ankrar upp onsdagen den 21 november för övernattning.
På morgonen dan efter styr man kosan mot öppet vatten. Troligen använde man sig av Johan Månssons “Een siö-book” från 1644 och i så fall bör man tagit sig mot Danziger Gatt utanför Landsort. Väl ute på öppet vatten vänder vinden och man får problem. Den här typen av fartyg var inte byggda för att kryssa utan man kom allt närmare den svenska kusten. När mörket började tillta tog man det säkra före det osäkra och ankrade upp.
När det ljusnade på fredagsmorgonen såg man att man råkat i lägervall vid en större klippa. Ankarkättingen var maximalt utstuckna och vinden pressar på. Man gör ett försök att sätta focken men stöter på problem uppe i masten. Två man skickas upp för att försöka åtgärda detta. Väl uppe kan man inget göra då man saknar knivar. Resande Man hugger nu mot klippan och stormen ryter i masterna. Man skickar upp ännu en man i masten nu utrustad med kniv som han dock tappar ner på däck.
Vid det här laget beslutar kapten att sätta ut lillbåten för att om möjligt rädda greven och sin fästmö. 7 man tar genast plats i båten som som saknar åror och omedelbart kantrar. Simkunningheten var inte den bästa ombord utan alla utom greven går till botten. Kapten som ser sin käresta drunkna drar då ner hatten över ögonen och hoppar i vattnet även han.
Nu försöker man få ut den stora båten, arbetet leds av grevens sekreterare Andreas Bjugg. Medan detta arbete pågår skickar några man ut en tamp till greven som kämpar i vågorna. Espingen kommer i vattnet och cirka 25 man tar plats däruti. Man får upp greven som är väldigt tagen och snudd på medvetslös. Helt plötsligt sjunker skeppet och greven och mannarna som försökt rädda honom försvinner i vågorna.
Resande Man blir nu stående på botten med någon del av masterna ovanför vattnet. 5 man lyckas ta sig upp där och får uthärda hela natten där innan man dagen efter räddas av några fiskare. Folket i storbåten driver med vinden då man inte lyckats få med sig årorna. Tur i oturen var vindarna dom rätta. Den läckte som ett såll och fick ösas med hattar och händer. Men lyckligtvis tog man sig ända in till fastlandet där man fick logi på en bondgård.
Söndagen den 25 nov. kom Bjugg till slottet i Stockholm och avlade muntlig rapport på måndagen. I den nämner han skeppsbrottet “vid Herrhamra innanför Landsort”. Hurvida hans placering av skeppsbrottet stämmer eller om hans kunskaper i navigering var otillräckliga vet jag ej. Amiralitetskollegiets protokoll från dec. 1660 anger att förlisningen ägde rum vid “Viksten”.
Faktum kvarstår dock att uppgifterna låg till grund för bärgning av kanonerna som skedde något år senare. Även ankare och en del pengar plockades upp. Det var Hans Albrecht von Treileben som lyckades med bedriften. Greven då, ja man lyckades bärga honom och han låg sedan på lit de parade i det Torstenssonska huset på nuvarande UD:s tomt.
Det har alltid spekulerats hur mycket värdesaker greven hade ombord. Dokumenten talar om ett förgyllt schatull nästan för tungt för en man, med riksdaler, dukater och kungliga brev samt en kista med riksdaler. Dessutom omnämns juveler, silverservis och grevens privata guldkaross. Vissa uppgifter säger 7,000 riksdaler andra 60,000 dukater. Sanningen får vi väl aldrig reda på, men troligt finns en del kvar på sjöbotten.
Det finns uppgifter som säger att man hittat Resande Man, men mig veterligen är inget bekräftat av historikerna. Vraket vid Strömskär på position 58 48′ 00 / 17 55′ 17 kan var Resande Man, men myckat väl vara ett helt annat och att Resande Man fortfarande gömmer sig på botten i väntan på att just du ska simma rätt in i henne.
Källa:
Riksarkivet och Anders Franzén
Skrivet av Göran Nilsson
