HERNODIA

Ångaren S/S Hernodia var alldeles nybyggd och befann sig i maj 1915 på sin första resa till hemmahamnen Härnösand. Hon byggdes i Göteborg och mätte 3,600 ton. Beställare var rederi “Hernodia”. Hon lämnade Göteborg för att ta in kol i Helsingborg. Därefter satte kapten E.S. Björkman kursen norrut mot Härnösand.

Förutom kolet förde hon bara barlast. Det toppmoderna fartyget tog sig genom Östersjön utan problem. På bryggan hade man satt ut en utkik på grund av eventuella drivminor. Vädret var lugnt och stilla då man passerade Stockholms skärgård. Helt plötsligt och utan förvarning briserade en explosion rakt under skrovet. Det skedde klockan 04:20 på morgonen den 23 maj 1915 då man befann sig cirka 7-8 distans ost om Söderarm.

Livbåtarna som redan var utsvängda på grund av minfaran sattes nu i vattnet och den 22 man starka besättningen tog plats i dessa. Man lämnade genast den sjunkande ångaren som gick till botten efter 4-5 minuter. Besättningen som inte lyckades få med sig något satte kurs mot Söderarm. Vädret var som tidigare nämnts lungt och stilla så alla kom fram utam missöden.

Lotsen på Söderarm telegraferade omedelbart till logementfartyget “Freja” vid Tjockö, som skickade ut en torpedbåt för att hämta besättningen. Den kom vid middagstid in till Norrtälje och for sedan vidare till Stockholm med tåg.

Nu återstod frågan, var det en drivmina som letat sig ner till dessa vatten ? Eller vad det så att någon minerat leden mellan Söderarm och Åland ? I så fal vem ? Marinen började genast patrullera farvattnen utanför Arholma ner till Svenska Björn. Dessutom uppmanades fartygen att om möjligt gå inomskärs.

Kapten och marina experter var eniga om att det med största säkerhet rörde sig om en fast förankrad mina. En drivmina skulle ha upptäckts i det lugna vädret samt det faktum att explosionen skedde rakt under skrovet och inte i fören som är fallet med en drivmina.

Den tyska beskickningen i Stockholm förnekade bestämt att man var inblandad i någon minering. Den svenska marinen var av samma åsikt och höll det för troligt att det var ryssarna som ville störa malmtrafiken mellan Norrland och Tyskland.

Bara 4 dygn efter sänkningen av S/S Hernodia var det åter dags för en ångare att syna havsbotten. Den här gången var den den danska S/S Ely som gick på en mina på nästan samma plats. Liksom för S/S Ely var det ingen idé att försöka bärga fartyget. Djupet på platsen ansågs vara för stort. Det hela utspelades ju 1915 men med dagens blandgaser ska det nog inte vara omöjligt att gå ner till henne. Det är klart man lär ju hitta vraken först.

Skrivet av Göran Nilsson