GÄVLE

HISTORIK
Svenska sjöfartsverkets lotsdistriksfaryg Gävle var i alla avseenden en sjösäker båt, trots att hon var de äldsta av sjöfartsverkets fem distriksfartyg. Hon var byggd 1941 i Helsingborg och var 37,05 x 8,80 meter och mätte 439 ton. Maskin ombord var på 500 EHK och farten 10,5 knop samt signal som var SMYI. Hela sin tid har hon varit stationerad vid “nedre norra distriktet” i Gävle och hade Öregrund som hemmahamn.

1974 gick hon på grund i Gävlebukten under vårprickningenoch fick en lättare skada. Detta resulterade i ett besök på vravet i Kalmar och vid nyår hemkommen med lotsdirektör Ansgar Falkeborn som kapten. En vecka efter hemkomsten från varvet var Gävle ute på sin sista resa. I början av januari 1975 var man på ett tjänsteuppdrag i Ålands hav. Först var man ute vid Grundkallen och tände en lysboj. Därefter skulle man vid Märket hämta upp instrument som SMHI haft ute i två år för att samla in information om temperaturer och strömmar i vattnet. Med ombord fanns även två man från SMHI.

Mötte sitt öde på Södra Sankan
Efter att ha plockat upp instrumenten gick man sydost mot en kraftkabel till Åland. Denna kabel hade blivit söndersliten och skulle märkas ut. Vid detta jobb hamnade man vid Södra Sankan och det bar sig inte bättre än att man gick på och satt ordentligt fast. Klockan var nu cirka 12.20 och ombord höll man som bäst på med maten och det vankades för dagen ärtsoppa.

Kocken ombord Tore Åhlund berättar:
–” Det blev en kraftig smäll och vi fick kraftig slagsida. Maten började rinna över spisen. men jag hann tänka på att stänga av spisen”.

–” De flesta fick lämna tillhörigheterna och ingen vågade gå ner under däck. Vi var rädda för att Gävle skulle vända kölen upp” fortsätter Tore som även berättar att han jobbat på Gävle i drygt tio år och arbetat för sjöfartsverket hela sitt liv.

Man överger fartyget
Den ordinarie skepparen var inte i tjänst utan det var lotsplatschefen vid Svartklubben Ulrik Holm som för tillfället förde befälet. Det rådde hårt väder med vindar upp mot 30 m/sek den här dagen (10 jan). Fartyget satt hårt fast och fick svår slagsida av allt vatten hon tog in i maskin- och lastrummet. Besättningen kunde inte göra något utan fick göra sig redo att lämna fartyget.

På grund av slagsidan, som var mellan 30-45 grader, fick man inte ut livbåtarna på babordssidan utan fick nöja sig med gummiflottar. Två stycken gjordes klar och gick i vattnet där de förtöjdes med långa rep vid Gävle för att inte blåsa ut till havs i stormen. Nödsignaler skickades ut och den 11 man starka besättningen samt de från SMHI gick i gummiflottarna..

Nödsignalen uppfattas
En timmes gångväg från Södra Sankorna låg den finska bevakningsbåten RV 28. Man uppmärksammade nödanropet och begav sig av i det hårda vädret mot haveriplatsen. Väl framme gjordes ett styvt jobb med att plocka upp de nödställda, som vid det här laget väntat 40 min. i flottarna och var rejält blöta av sjön som slog in. Man låg även kvar på platsen och övervakade Gävle tills Neptunbolagets bärgningsfartyg Ajax anlänt till platsen.

Därefter gav man sig av mot Enskär vid Eckerö där sjöräddningsfartyget K.A. Wallenberg hämtade besättningen för vidare transport in till Öregrund som man angjorde strax före åtta på kvällen. Ute vid haveriplatsen var det inte mycket annat att göra än att avvakta i den hårda stormen. Vinden vände efter ett tag och Gävle gled av grundet och lade sig på snällt botten till glädje för oss dykare.

Gävle idag
Nu för tiden är Gävle ett s.k. “Kalla Anka vrak” med oftast väldigt bra sikt. Hon ligger med 40 graders slagsida på barbord och med aktern grundast (20 m). Fören ligger 8-10 meter djupare med nästan allt intakt. Instrumenten Gävle var ute för att hämta samt en del annan utrustning hämtades dock genast av marinens dykare.

Skrivet av Göran Nilsson