FRIHETEN

FÖRLISNINGEN

Ålands dombok 1828, pag. 878 och följ. i Finlands Riksarkiv

Sjöförklaring

”Tingsprotocoll från Tinget i Finström 5 november 1828
efter middagen
§ 29

Efter erhållit företräde inlemnade Skepparen Pehr Ericsson från Stafnäs by å Wätön i Roslagen af Kunga Riket Sverige en ord ifrån ord här intagen så lydande

Sjöförklaring:
Sedan mitt förande fartyg öppna Galeasen Friheten kallad, blifvit i behörig ordning i öfvervaro av Wederbörande Tull Betjente vid lastage platserne kring Umeå Stad full lastad afseglade jag derifrån jemte nödig besättning med nordlig vind den 15 dennes klockan 8 före middagen. Samma dags eftermiddag kantrade vinden till nordwäst, hvilket gjorde att den dagens Seglation ej blef mera än 10 mil, och då mörkret blev stog fartyget omtrent 1 ½ mil från Skagsudden, då Seglation vidare fortsattes med ömsom västlig och sydvästvindar, under strängt snöil och mörker med bivind som varande till midnattstiden. Då blef vinden full sydlig, hwarföre Fartyget måste vända och styra wäst syd wäst tills mellan 8 och 9 då med fartyget måste länsas Syd Sydost med gipande Stor segel och stag fock i anseende till det då hastigt infallande stränga väder och svåra Sjö som varade till klockan 12 samma dag, hvarefter vädret något gaf sig. Då seglades med Refvad mesan likväl under lika sträng sjö, hvilken jemväl öfversvämmande Fartyget så att såväl Besättningen som däck lasten med möda kunde räddas. Kursen fortsattes med sydväst till samma dags afton då stormen stillade vid pass klockan 6, hvarefter mörkret blef. Åter någon timme derefter sedan stormen sålunda lagt sig kantrade vinden till Sydost, med strängt väder Regn och sjö.

På Fredags morgonen den 17 efter klockan 5 under samma väder hvilket alt mer och mer tilltog under rysvärd sjögång, i hvilken stränga och hastigt uppkommande storm, med Snö och hagel, mesan måste borttagas och stag focken blef oklar så att den nödgades med mycken möda inbergas samt storseglet gipas, i hvilken rysvärda belegenhet under de svåra sjöarnas öfvergång med Fartyget måste länsas Syd Sydost. Dermed fortsattes till klockan 10 samma förmiddag, då Besättningen under enhälligt rop och begäran påstodo det däck lasten borde öfver bord skjutas för att ännu så mycket mer kunna hålla fartyget läns, i anseende till de stora vågornas öfvergång, så väl som att söka bjuda till med all möjlig omtanke och vård berga den öfriga lasten och fartyget, hvarå jag måste med tårfulla ögon och stadd i en så ömkelig belägenhet att si icke allenast fartyg och last snarligen blifva förloradt, utskjuta den omnämnda däck lasten, hvarefter och sedan sådant skett länsades ytterligare under samma vind till klockan tre på eftermiddagen då vinden åter gick till full nordan länsades i full Syd Sydväst tills fartyget af den alt mer och mer tilltagande svåra sjön nedstörtades i marvatten, uti hvilket marvatten fartyget seglade till närmare 10 om aftonen. Då nödgades jag för att icke allenast sjelf utan ock min besättning skulle hastigt nedstörtas i hafsens djup och sedan såväl bredgången som ock kadjutans fönster jemte dess Poster bortgick jemte mesan, som vid samma tillfälle måste kapas. I denna belägenhet måste ock rodret öfvergifvas samt Båten fastsurras vid seglet, hvarefter vi med mattade kroppar och anropande af den högstes beskydd togo vår tillflykt till fören och derstädes invecklade oss uti stag focken, på hvilket sätt vi uppehöllo våra lif under det faseliga mörker beledsagat af sträng storm och snöfall som i mer och minde mån samma dag och natt fortfor.

Slutligen anlände vi vid midnattstiden till Dånö Skärgård hvarest fartyget jemte den qvarblefna lasten utaf de starka fallsjöarna påstötte ett undervattens grund, vid hvilket tillfälle bägge masterna och Båten bortgick och en knapp timme derefter uppslog fartyget på ett större uppvattens grund Idskär kalladt, hvarefter vi sedan Fartyget törnadt uppgick från focken för att med våra matta lif och utsvagade kroppar söka rädda oss, uppkröpo på masten som då och då utaf den starka Sjögången närmade sig klippans öfra branter, vid Hvilket fall som masten gjorde, vi trodde oss kunna på land uppkomma, — men alt förgäfves, nödgades vi återvända. Slutligen genom Försynens skickelse och sedan Fartyget mera sönderslagit, bergade vi oss på en del af styrbords Redlingen samt klyfvarbommen, och på det sättet uppkommo vi på det förut nämnda skäret hvarest vi i hungersnöd öfverbidade den återstående natten.

Men mot morgonen uti första dagningen under hvilken tid Fartyget totalt förlorades och i Spillror söderslogs så att lasten jemte allt öfrigt med hafsens våg sig kringspridde, ifrån denna lila klippa bergade vi oss ånyo på en någon del af vraket och Lastens qvarlämningar å en invid densamma belägen större äfven Idskär kallad, derpå vi uti samma svåra belägenhet utan lifsmedel och med knappa kläder utan hufvudbonader nödsakade som förolyckade Sjöfarare söka ett vilorum för våra utmattade kroppar å samma holmes bergsskrevor, hvarest vi afbrutit Tall och granris hvarmed vi sökte utestänga den svåra kylan som åtföljdes af Snö och Regn.

Såleds tillbringades den natten och om morgonen sedan dagen ånyo börgade gry och efter det föregående dagens stora bekymmer hunnit blifva litet utvilade, nedgingo vi åter till qvarlämningarna och till vår stora glädje derstädes fandt en fjeling Lax och en fjeling Lingon, hvarmed vi till någon del kunde släcka vår hunger.

Denna vår ynkliga belägenhet varade från den 17 om aftonen under många nödrop intills vi af deromkring belägna Äppelö skärgårds boar som händelsevis å holmen blifvit varse qvarlämningarna af den förolyckade Galeasen Friheten kommo oss till bistånd och aflemnade oss till Lots åldermannen Matts Söderström å Dånö Lotsplats.

Dånö den 1 November 1828
Pehr Ericsson
Skeppare.

Skrivet av Göran Nilsson