FREJ

Drivminor har ändat många fartyg genom åren. Svåra att upptäcka och utan förvarning slår dom till vilket gör dom väldigt lömska. Historien om Frej är en i raden av alla dessa öden som drivminor gett upphov till. Lyckligtvis lyckades besättningen komma helskinnad i land. Frej därmot stretade emot ett tag men utanför Öland gav hon upp och lade sig på sjöbotten.

Råsegelskonaren Frej byggdes 1877 i Västervik i ek och fur av C.R. Fridell. Beställare var Västerviks varvsintressenter med handlanden Gustaf Ideström som huvudredare. Hon mätte vid byggandet 111,42 ton och hade reg.nr: 2107, signal: HPBK.

Frej blev redan efter två år påseglad i Norge. Det var i maj 1879 som ett barkskepp från Arendal såg till at Frej miste klyvarbommen och fick söka nödhamn i Norge. 1901 såldes hon vidare till Verkebäck och året efter till Oskarshamn. Till Timmernabben kom hon den 13 mars 1911 och såldes vidare till Skillinge 1916 och därifrån till Karlshamn 1918.

Frej lämnade Åbo den 25 oktober 1919 för att gå till Malmö. I lastrummet fanns 65 std sågade trävaror. Fyra dygn senare hade man kommit med mot Gotland och samma kväll den 29 okt. befann man sig nära Stora Karlsö. Helt plötslig utan förvarning hördes en kort kraftig knall, som följdes av en skakning i hela fartyget.

Frej fick omedelbart slagsida åt styrbord och blev manöverodugligt. Förskeppet sjönk genast under vattnenytan och snart låg hela fartyget i marvatten. Tack vare lasten hölls sig Frej flytande. Besättningen hade ingat annat att göra än att bege sig upp på den enda torra platsen, nämligen taket till kajutan. Där fick man tillbringa hela natten.

Följande morgon kom en Göteborgsångare förbi och plockade upp besättningen, och förde in dom till Trelleborg. Frej drev nu vidare och lyckades ta sig ända till Blå Jungfrun där hon sjönk till 20 meters djup. Enligt alla var det en drivmina som man lyckades gå på.

Om man i dag besöker Timmernabben kan man se hennes ankare. Det finns på rastplatsen Fagervik.

Skrivet av Göran Nilsson