FREDRIKA

HISTORIK
Ångaren Fredrika byggdes 1890 av J Blumer & Co. i Sunderland som nybygge 104 för Robinson Brothers i Whitby. Hon fick namnet CLARA vilket hon kom att behålla till 1916. Hon utrustades med en trippelångmaskin om 700 IHK, tillverkad av N.E. Marine Eng Co. Ltd, Sunderland.

Den 25 maj 1902 kom hon till Sverige då Rederi Ab Hernodia i Härnösand köpte henne för £14 000. Rederiets huvudredare var Abraham Ferdinand Nätterqvist som var son till den mer kända Abraham Nätterqvist. Hon kom dock att behålla sitt namn Clara. 1909 reparerades hon och kom sen att sälja vidare i maj 1916 till Kramfors Ab/Rederi Ab Fredrika, Härnösand och fick då sitt slutgiltiga namn. 

FÖRLISNINGEN
Fredrika, som i Kramfors intagit last av c:a 550 std. trävaror, i Uddevalla kompletterad med ytterligare 231 std., avgick den 29 juni 1917 från sistnämnda hamn med Hull som slutdestination. Med gick mot norska Bergen och Holmengraa för att i konvoj gå mot Lerwick dit man anlände på aftonen den 6 juli.

Man blev här liggande i väntan på ny konvoj i nästan en vecka innan man på kl 05,50 morgonen den 12 juli avgick tillsammans med 9 andra lastångare, eskorterad av 2 jagare och 5 armerade trålare. Man gick på 2 linjer och Fredrika var andra fartyget i styrbordslinjen, med 2 trålare på vardera sidan och en trålare ledde konvojen medan jagarna cirkulerade runt hela konvojen.

Torpedstrimman närmar sig 
Alla fartygen gick med livbåtarna utsvängda i dävertarna och med orden att omedelbart gå i livbåtarna i händelse av min/torpedering för att plockas upp av de eskorterande fartygen. Vädret var bra med jämn bris från sydsydväst när utkiken klockan 2.45 f.m. såg en torped som närmade sig Fredrika om styrbord. Vakten ombord hade styrmannan som omedelbart varskoddes om faran och han greppade maskintelegrafen genast för att stoppa maskin. Dock hann torpeden före och träffade i jämnhöjd med akterkanten av 2:a luckan.

Explosionen blev kraftig och karthytten, maskintelegrafen samt kompassen och bryggan på styrbords sida formligen krossades. Inne i karthytten fanns vid explosionen befälhavaren, vakthavande styrmannen samt rorsmannen vilka samtliga otroligt nog klarade sid utan allvarligare skador. Från maskin kom 2:e maskinisten upp för att se vad som pågick när han fick order av 1:e maskinisten att slå stopp i maskin vilket även åtlyddes. 

Fredrika fick nu stark styrbords slagsida och var på väg att kantra så besättningen hade inget annat att göra än att gå i livbåtarna. Viro som var en av de eskorterande trålarna stannade och plockade upp besättningen, medan de andra ångarna i konvojen satte högsta fart framåt. En av jagarna stannade också kvar för om möjligt få syn på ubåten som dock höll sig gömd under ytan. Det visade sig senare var den tyska ubåten U-52 som avfyrat torpeden.

Ubåten gav sig inte 
Fredrikas besättning fördes över till trålaren Darracq och på befälhavarens önskan vändes åter till den nu sjunkande Fredrika för att se om det var möjligt att bogsera henne i hamn och man kom fram till henne vid 17-tiden. Hon låg då med hela däcket på styrbordssidan under vattnet och jagaren kretsade fortfarande runt för att försöka få syn på ubåten. 

Men hann knappt fram till Fredrika innan ett periskop dök upp i ytan på cirka 100 meters avstånd och en torped avfyrandes nu med Darracq som med en hårsmån undgick att gå samma öde till mötes som Fredrika. Man blev nu tvungen att lämna området och jagaren skyndade fram till platsen där man observerat periskopet och släppte ett par sjunkbomber i hopp om att förgöra ubåten.

Darracq hann ifatt konvojen dagen efter och man satte iland besättningen i Newcastle den 14 juli och senare skickades en bogserbåt ut för om möjligt bärga Fredrika. Detta misslyckades dock och hon sjönk på cirka 70 meters djup 9 mil ost om Auskerry.

Skrivet av Göran Nilsson