ESPERANSA

Ett av alla dessa mer eller mindre anonyma fartyg som förlist i Östersjön är Esperansa. Var, när och hur beskrivs bäst i sjöförklaringen som finns härnere. Om någon därute i etern vet mer om henne är jag tacksam för info.

Sjöförklaring av Esperansa angiven av hennes befälhavare A.H. Karlsson inför notaries publicus i Windau.

Efter det motorseglaren Esperansa intagit full o. Bekväm last av eldfast tegel och lera i Höganäs och gjorts fullständigt sjöklar med luckorna övertäckta med tredubbel presenning, gingo vi den 28 sept. år 1925 kl. 3 e.m. Till sjöss med Raumo som destinationsort. Fartyget var starkt, fullbemannat och i fullständigt sjödugligt skick. Vinden var WNW, vindstyrkan 3 Beauf. Resan fortsattes till 3 oktober utan särskilda mellanfall. Sagda dag kl. 9 på aftonen befann sig fartyget i närheten av Understens fyr, då vinden övergick till NNV och tilltog i styrka till orkanartad storm, så att vi voro tvungna att vända. Vi beslöto att anlöpa Mariehamn som nödhamn men för det osiktbara vädrets skull kunde denna plats icke anlöpas och vi voro tvungna att driva med vinden och sjön.

Kl. 8 på morgonen den 4 okt. passerade vi Svenska Björn och försökte dreja bi för att komma i skydd av svenska kusten. Kl. 8.30 på morgonen söndrerevs gaffelstocken av stormen, varvid en man skadades. Vid samma tid pejlades pumparna o. Märkte vi att fartyget börjat läka. Genast vidtog arbetet vid pumparna, men vattnet steg alltmer i fartyget. Maskin stoppades och fartyget vändes vinden, varvid fastställdes, att vattnet i fartyget avtog och vi kunde nu hålla fartyget läns genom ständigt pumpande. Hela tiden spolade vid svåra hagel- och regnbyar tunga över fartyget. Vi länsade för vinden endast med en klyvare.

Den 5 oktober klockan 3:30 fingo vi land i sikte, vinden var NW till W med orkanliknande hagelbyar, så att vi kunde sikta land endast några sekunder. Maskin sattes genast i gång, men i samma ögonblick stötte fartyget första gången på grund, varvid rodret sönderbröts, så att fartget blev manöverodugligt, och det drevs nu med sidan före av stormen, varvid grova brottsjöar ständigt slogo över fartyget, så att manskapet blev tvunget att binda sig fast vid riggen för att icke bliva bortspolat. Omedelbart efter roderskadan slungades kapten av en brottsjö från styrbords sida till babords sida, där han fastklämdes mellan två pollare och så illa skadade sin rygg, att han hade svårt att röra sig.

Kl. 5:30 strandade fartyget vid kusten och slogs sönder, stormasten gick överbord, likaså räddningsbåten. Då vi icke längre hade någon möjlighet att bliva ombord, försökte vi simmande nå land, men endast sju man, fullständigt uttröttade och sönderslagna, nådde stranden, under det två man tillbragte natten fastbundna vid vanterna. Nästa morgon räddades dessa båda av på orten boende fiskare, men den ene av dem, stuerten Levi Johansson, var redan så uttröttad, att han snart därefter dog. Den tionde mannen av besättningen, Ensio Mattson, som under resan erhållit kroppsliga skador, saknades och anträffades icke.

Efter det vi uppnått stranden, erforo vi att fartyget hade strandat cirka två sjömil väster om Lyserort. Samtliga skeppspapper gingo förlorade vid strandningen, likaså manskapets alla tillhörigheter. Fartyget blev redan dagen efter strandningen fullständigt vrak. Slutligen förklara vi, att å vår sida gjorts allt för att bringa fartyget med last och manskap oskadda till bestämmelseorten Raumo, och i följd därav fritaga vi oss, fartyget och dess rederi från varje ansvar för alla genom ovan nämnda olycka uppkomna och ännu kommande skador och förluster samt förbehålla oss fri och öppen talan.

Skrivet av Göran Nilsson