ELY

Mineringar var som jag tidigare skrivit en stor fara för sjöfarten. Information om var minbälten låg spreds fort men var man redan ute till havs gick man miste om detta och svävade i ovetskap.
Ely hann aldrig bli varnad om att Hernodia gått under på samma ställe bara 4 dygn tidigare.

Den danska ågaren S/S Ely var i slutet av maj 1915 på väg från Skottland till Essvik utanför Sundsvall. I lastrummet fanns cirka 2,000 ton stenkol. Resan genom Nordsjön gick bra, man tog sig in i Östersjön och i det lugna vädret satte man nordlig kurs.

Stockholms skärgård passerades den 27 maj 1915 och helt utan förvarning briserade en explosion rakt under skrovet. Kapten N.Sörensen stod på bryggan och fick se en enorm vattenkaskad som slog upp över däck och bryggan. Den häftiga explosionen fick däckshytterna att slungas ut i vattnet. Det hela utspelades klockan 14:30 cirka 6-8 distans ost om Söderarm.

Maskin stoppades genast och besättningen skyndade sig med att försöka få ut dom två livbåtarna. Trots att arbetet med dessa gick fort var det i sista stund. Man hade bara lyckats komma ett par meter från Ely innan hon reste sig upp med aktern och gick till botten med fören först. Besättningen uppgick till 19 man samt fanns ombord stewardens hustru.

Dessa satte ut årorna och efter två timmars rodd påträffades dom av seglaren Viktoria från Oskarshamn som tog upp de nödställda. Dom blev sedan överförda till en vedettbåt och införd till Norrtälje dit man anlände klockan 20 på kvällen samma dag. Dagen efter alltså fredag reste besättningen vidare med tåg till Stockholm för vidare transport hem till Danmark.

Liksom för S/S Hernodia var det ingen idé att försöka bärga fartyget. Djupet på platsen ansågs vara för djupt. Det hela utspelades ju 1915 men med dagens blandgaser ska det nog inte vara omöjligt att gå ner till henne. Det är klart man lär ju hitta vraken först.

Skrivet av Göran Nilsson