Sällan förliser fartyg på lämpliga djup, tillräckligt djup som skydd mot isen och samtidigt inte för djup för dykning. Else som ligger på 28 meter är ett undantag och det dyks också på henne idag. Hennes relativa unga ålder som vrak gör det hela än mer intressant.
Fakta | |
Typ | Motorskonert 4-mastad |
Material | Ek |
Tonnage | 363 brt, 274 nrt, 500 dwt |
Mått | 40,84 x 9,25 x 4,50 meter Djup i rum: 3,83 m |
Maskin | 4-cyl. Skandia om 240 Hk |
Fart | |
Byggd | 1919 A/S Nakskov Skibsværft |
Beställare | A/S Motorskibsselskæbet, Nakskov |
Sjösatt | |
Levererad | |
Regnr | 8342 |
Signal | SFNO |
Klassad | Bureau Veritas |
Assurans | Försäkrings AB Fylgia ( troligen ) |
Hemma | Skillinge |
Ägare | Johan Hjalmar Thoresson |
Befälhavare | Tuve Larsson (tog över aug. 56 efter Thoresson) |
Besättning | 7 st , räddade sig över till det andra fartyget |
På resa | Lübeck – Södertälje |
Förlist | 1958-05-28 |
Plats | Söder om Abbekås, Skåne |
Orsak | Sjönk efter kollision med mf Alstern, Helsingborg |
Last | Barlast |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | INGEGERD – WENUS – SANCT PETERS – VEGA– ILMATAR – LUDVIG THIESEN |
HISTORIK
ELSE byggdes 1919 som LUDVID THEISEN och var en 4-mastad motorskonare för A/S Motorskibsselskæbet i Nakskov. Hon var sålunda redan vid bygget utrustad med motor och ganska omgående såldes hon till A/S R.L. Rasmussen i Nakskov. Maj månad 1923 var det Estland och Tallin som hemmahamn för henne då J. Raamodt köpte henne och passade på att döpa om henne till ILMATAR. Året efter (1924) byttes motorn ut mot en 4-cyl Bolinder.
Hur hon bytte båda ägare och namn i Estland vet jag inte men klart är att efter några år i Estland bytte hon namn till VEGA och ägare J. Kain i Loksa. 1933 återigen omdöpt, nu till SANCT PETERS och nya ägare Jacob Linkrus. Dessutom riggades hon om till 3-mastskonare och som officiell ägare (enl. Lloyds register 1933) står Guernsey Shipping Co Ltd, Guernsey men med Linkrus som manager.
Förmodligen var detta ägarförhållandet något taktiskt och redan 1934 var hon åter registrerad i Estland med Linkrus som redare och Tallin som hemmahamn, dock med nytt namn WENUS. Till Sverige kom hon i februari 1939 då skepparen Johan Theodor Johansson från Gravarna köper henne för 55.000:- vid kaj i Tallin.
Gick därifrån ner till Malmö och redan i maj samma år införd i svenska skeppsregistret som INGEBORG och åter som 4-mastad motorskonare. Utrustades med en 4-cyl Skandia motor om 240 HK 1943 och såldes åter i mars 1945, nu för 190.000:- till ett partrederi i Oskarshamn med skeppsmäklare John Eric Samuelsson som huvudredare.
6 år senare, i maj 1951 var det så dags för sista ägarbytet då ett partrederi i Skillinge köpte henne för 115.000:-. Huvudredare var sjökapten Johan Hjalmar Thorsson med andelen (14/115). I samband med detta köp fick hon sitt slutgiltiga namn ELSE och Thorsson själv förde befälet ombord. I augusti 1956 tog dock en annan delägare över befälet ombord. Det var Tuve Larsson (7/115) och var med om hennes förlisning.
FÖRLISNINGEN
Den 28 maj 1958 var ELSE på resa från Lübeck i barlast till Södertälje, och kommen till farvattnen söder om Abbekås kolliderade hon med ms ALSTERN, Helsingborg. Träffen tog så olyckligt att stäven på ALSTERN träffade ELSE på styrbords sida med stor kraft. Ett stort gapande hål uppstod och hennes öde var beseglat. Ombord fanns 7 man stark besättning som lyckades, via mesanmasten, rädda sig över till det andra fartyget. Strax därefter sjönk ELSE och hennes saga var all. Orsaken till förlisningen ansågs bristfällig utkik ombord på Skillingeskutan som också hade väjningsplikt.
Skrivet av Göran Nilsson