Ett fartyg som nyligen passerat 200 år på havsbotten lär det inte återstå mycket av. För att fira detta sekel-jubileum skriver jag några rader om detta fartyg från min hemstad (Gävle). (Reds anm: Skrivet 2004)
| Fakta | |
| Typ | Galeas men byggdes om till Brigantin 1802/03 |
| Material | Furu på kravell |
| Tonnage | |
| Mått | 35 svåra läster |
| Maskin | |
| Fart | |
| Byggd | 1779 i Gävle |
| Beställare | Handelsmannen Petter Axman, Gävle |
| Sjösatt | |
| Levererad | |
| Regnr | |
| Signal | |
| Klassad | |
| Assurans | |
| Hemma | |
| Ägare | |
| Befälhavare | Johan Ågren |
| Besättning | |
| På resa | |
| Förlist | |
| Plats | |
| Orsak | |
| Last | |
| POS | |
| Djup | |
| Sjk | |
| Exnamn | |
HISTORIK
Christina Magdalena byggdes som en galeas i Gävle 1779 av furu på kravell och mätte 35 svåra läster. Beställare av fartyget var handelsmannen Petter Axman i Gävle. Den 24 januari 1790 avled Petter och galeasen övertogs av syskonen Christina Axmar, Magdalena Axmar samt fiskaren Johan Axmar.
Vid den här tiden seglade hon med Eric Wahlroth som befälhavare och hade Östersjön som sina vatten. 1792 vidgade man sig och angjorde Hull två gånger. Året efter övertogs befälet av Olof Östberg vilken huvudsakligen seglade på Östersjön med Danzig och Königsberg som de vanligaste destinationerna.
Sedan var det täta byten av befälhavare och via Carl Hedlund (1796), Petter Östlund (1797), Eric Altberg (1799), Nils Sundberg (1801) övertogs rollen av Johan Ågren som förde henne den sista tiden.
Blev brigantin
Vintern 1802-1803 förbyggdes hon till brigantin och uppmättes nu till hela 64 svåra läster. Efter detta hann man med två resor till Hull och den sista blev även fartygets sista resa innan hon fick sin vila på havsbotten. På hemresan från Hull gick man i barlast och kommen in i Kattegatt gick man natten till den 21 oktober 1803 på grund vid skånska Torekov.
Man bärgade lasten innan fartyget drev vidare till den norra sidan av Hallands Väderö för att där gå till sin sista vila då botten slogs sönder. Christina Magdalena har nu vilat på botten i över 200 år så väder och vind samt tidens tand har förmodligen utplånat alla spår av henne.
Skrivet av Göran Nilsson
