CHARLOTTE

En av de värsta stormarna som skådats i Östersjön i “modern tid” är den i mitten av okt. 1921. Det blev en kraftig reducering av fartygsbeståndet då ett otal förlisningar skedde utmed hela Ostkusten. Jag tänker här beskriva en av dessa.

HISTORIK
Skonaren Charlotte byggdes i Stralsund 1872 i ek. Hon registrerades i svenska skeppsregistret 1902 och under åren 1905 och 1906 förbyggdes hon. 1917 var hon hemma i Jernavik där Hugo Jeppsson var hennes huvudredare. Därifrån såldes hon till Roslagen och Länna, med Alrik Olsson som huvudredare och fanns där i 1919 års skeppslista.

Bröderna Olsson (Alrik redare/Alfred skeppare) seglade Charlotte mest utmed norrlandskusten för trälaster till Stockholm med omnejd. September 1921 var Charlotte ute på en sådan resa från Umeå med 33 standards trä i lasten. Destination var även denna gång Stockholm, en resa hon och besättningen gjort flera gånger.

Orkanvindar
Skillnaden denna gång var att utmed den Svenska Ostkusten härjade en ONO-lig storm som ibland övergick i orkan. Lätt snöglopp och 10 minusgrader gjorde inte seglatsen lättare. Med vinden in på babordssidan länsade man undan med bra fart, ja lite för bra dessutom, och det nästan 50 år gamla skrovet utsattes för hårda påkänningar.

Ute vid Hölicks lotsstation var personalen bekymrad och förstod att vädrat skulle ställa till bekymmer för sjöfarten. Man var fokuserad på sina arbetsuppgifter och med kikarens hjälp hölls ständigt havet under uppsikt. Man förstod att bara var en tidsfråga innan första skutan skulle komma drivande manöverodugligt.

Samtidigt kämpade man ombord på Charlotte med vinden som slet i seglen. Man förde endast bottenrevad gaffelfock och skonaren arbetade tungt i vattnet. Sjön slog ideligen in över fartyget akterifrån och länspumpning pågick mer eller mindre konstant. Man hade för avsikt att söka lä inne i Hudiksvalls skärgård, men måste du runda Hornslandet först.

Stupa på nosen
Bästeman Helge Pettersson var fram i förskeppet och kunde konstatera att skrovet var läck och vattnet steg. Charlotte börja också ”stupa på nosen” i sjöarna vilket fick kapten att samla alla akteröver. Att segla skutan var det inte tal om utan man bara länsade med, vilket i och för sig var i rätt kurs för att eventuellt komma i nödhamn i Hudiksvall.

Ute på Hölicks lotsstation såg man i kikaren vid ½ 9 –tiden på morgonen en segelsliten och vattenfylld skuta komma länsande utmed Hornslandet. Till sitt förfogande hade man bara några öppna ”fiskebåtar” och det var inte tal om att gå ut för att bistå. Man larmade Hudiksvall och bogserbåten SALTVIK avgick kl. 12 för att assistera Charlotte.

Charlotte kantrar
Ombord på skonaren blev läget desperat och hon tog in alltmer vatten, helt plötsligt kantrade Charlotte i en orkanvind. Besättningen var med på noterna och hängande i röstjärnen på babords storrigg väntade man på att hon skulle resa sig igen. Däckslasten spreds över havet och med ett ryck reste sig Charlotte igen.

Även masterna gick överbord men en stump av stormasten var kvar och i den najade man fast en gråsvart filt som nödflagg. Hela besättningen som uppgick till 4 man surrade fast sig på rufftaket akteröver och hoppades på räddning. 

Ute vid lotsstationen följde man dramat i kikaren och kunde konstatera att även lotsen på Agön uppmärksammat de nödställda. Agölotsen kunde via sin mer lämpade båt gå ut i det hårda vädret och var kl. 13.30 framme vid Charlotte och strax efter var även Saltvik framme.

7 skjortor !!
Man lyckades lägga sig bi och ta över besättningen till lotsbåten. Det var visserligen nära att kocken Martin Sjöholm fått sätta livet till då han missade språnget över till säkerheten. Allt gick dock bra och man satte kurs på Agön. Även Saltvik lämnade den drivande skutan vid 18-tiden för att återgå till Hudiksvall.

Besättningen blev väl omhändertagen ute på Agön och alla klarade sig utan svårare förfrysningar. Feber och förkylning blev det dock för alla och envar, utan för Bästeman Pettersson som till lotshustrun Löjdströms förvåning hade inte mindre än 7 skjortor på sig.

Charlotte idag
Charlotte som lämnats vind för våg följde sin besättning och även hon tog sig ner till Agön och Hebbersvika på dess norra strand. En bit ut hade hon fastnat på ett grund och låg nu och slog i sjöarna. Men lyckades bärga en låda margarin innan en stor våg lyfte hela skutan och knäckte henne för gott. Hon gick till botten och ansågs totalförlist.

Tidens tand har brutit ner skrovet men än i dag ska visst bottendelen vara kvar och ni som dyker därute och ser den kan ju skänka en tanke till Charlottes, och alla andra besättningar, som under denna septemberorkan fick utstå vemödor utöver det vanliga.

Alla i besättningen var ju givetvis tacksam att man överlevde strapatserna och 20 år efter förlisningen sändes ett telegram till Lotsen på Agö.

Skrivet av Göran Nilsson