CATHINCA

I farvattnen runt Koster utanför Strömstad har många fartyg slutat sina dagar. Ett av dessa öden drabbade det norka skonerskeppet Cathinca en decemberdag 1893. Hon byggdes 1855 i Flensburg med en längd av 120 fot och var på 374 ton. Redare var Anton Berggran i Fredriksstad som också var hennes hemmahamn. Det som gör hennes förlisning lite speciell är att samma natt gick även den norska barken Rex på grund i samma farvatten.

Möte med orkanen
Chatinka lämnade Belfast den 15 november 1893 i barlast för att segla till sin hemmahamn Fredrikstad i Norge. Efter 4 dygn ute till havs fick man i en orkan 4 segel sönderslitna och måste återvände till Irland. Förutom seglen hade man problem med pumparna. Då barlasten innehöll sand och man fick en förskjutning av densamma uppstod problem i pumparna. Sanden gick tillsammans med vattnet rakt in i pumparna och slog ut dessa. Man återvände till Irland för en översyn av dessa pumpar och man inväntade bättre väder. 

Sista resan
På eftermiddagen den 1:a december 1893 avgick man återigen från Belfast på Irland för att ta sig till sin hemmahamn i Norge. Allt flöt bra och natten till den 7:e dec. observerades vid midnatt Gobbards fyrskepp i W.½N inom 10 distansminuter. Vid middagstid den 7:e var positionen 53 27′ / 03 53′. Efter denna position seglade man vidare och först den 9 december klockan 05:45 kunde man observera två stycken fyrar. Kapten gav order att hålla upp mot öster för att komma närmare och se vilka fyrar det var. Rätt som det var stötte man på flera gånger och till sist satt man fast på Holländareskäret. 

Räddningen
Man hade nu fyrarna i NW riktning men då regn och stark kuling rådde kunde man inte sätta ut lillbåten. Man beslöt att stanna kvar ombord och hoppas på räddning eller att vädret skulle bli bättre. Man revade allt segel, men påfrestningarna på skrovet blev stor så man beslöt att kapa riggen vilket hjälpte. Man fick stanna kvar ombord hela dagen och hela natten mot den 10:e december. I land låg den svenska kanonbåten Svensksund, men på grund av stormen och att olyckan blev känd så sent kunde den inte gå ut för att hjälpa till. Vid ½-4 tiden på morgonen den 10 december kom så lotsen från Sörkoster ut för att ta iland besättningen. Förutom besättningen fick man med sig deras tillhörigheter. Man förde iland dom på Kyrkesand på Sydkoster. Därefter fördes dom till Strömstad, där sjöförklaring hölls den 11 december 1893. 

Utdrag ur lotsrapporten
Enligt lotsrapporten satte hon sig på
— “ett af grunden å O.S.O. sidan af skäret Kalfhättan 1 ¼ ‘ S.O. till S. Från Ursholmens fyrar. Sydlig vind med storm och regntjocka rådde samt förväxling av fyrar orsakade olyckan“.

Skrivet av Göran Nilsson