BLENDA (Skonert)

Under den orkanliknande storm som rasade natten till onsdagen den 2 oktober 1912 grundstötte Blenda vid Sälhällarna strax öster om Hölik. Hon var från Länna i Stockholms skärgård och var en 3-mastad skonare på 121 bruttoregisterton och på väg från Hide på Gotland till Härnösand med kalksten. Kapten ombord var Gustav Eriksson.
Redare var skeppsbyggmästare vid Furusunds slip Adolf Elfving.
I dag återstår av Blenda vad vi dykare brukar kalla “brädhög”, men känner man till den dramatik besättningen fick utstå kan även brädor tala

FÖRLISNINGEN
Segelslitet som det var sökte fartyget nödhamn i Hudiksvalls skärgård, men kom för långt upp emot Hornslandet och rände på hällarne. Vid tillfället rådde icke blott storm utan även regndis och mörker, varjämte sjön vräkte våldsamt. Ovädret torde vara skuld till förlisningen. Endast några minuter efter grundstötningen ( 03;30 onsdag 2 okt. 1912 ) var akterskeppet fyllt och sjönk under vattnet. Kapten skyndade sig ner i kajutan för att hämta skeppsböckerna. Medan han befann sig därinne började vattnet strömma in genom dörrspringor och nyckelhål samt stod till sist 2 fot över durken. Med sina sista krafter lyckades kapten öppna dörren och komma ut. Han trodde detta skulle varit omöjligt om han väntat ytterligare ca: 30 sekunder. Nu tog sjön trots allt alla papper trots kaptens insats. 

Nu återstod bara att försöka rädda sig. Den lilla båten hade redan gått överbord, och den stora gick även den förlorad när man försökte få den i vattnet. Under tiden hade fartyget sjunkit allt mer och nu återstod endast ca: 3 kvm av fördäck att hålla till på. Manskapet fick utstå ständiga överspolningar och bister köld under natten. Framåt gryningen upptäckte man ett par fiskare som höll på att plocka upp sina nät, men man förmådde inte att uppmärksamma dessa. Från Olmsundet hade emellertid några lotsar som låg där på grund av ovädret observerat några masttoppar över skäret och vidtog genast åtgärder. 

Klockan 06:45 kom lotskuttern till platsen dock utan att kunna komma så nära att man kunde göra en insats. Man fick helt sonika gå tillbaka för att hämta mer hjälp. Hjälpen bestod i en fiskebåt med linor och redskap. De skeppsbrutna fick gå igenom vattnet och äntra ut efter ledstången och därefter hoppa ner i båten. Losten och fiskarnas arbete innebar stor fara för sina egna liv och kapten Eriksson lade stor möda att genom massmedia tacka alla inblandade för dess mod vilket var grunden för att en räddningen kunde genomföras. En rapport om bragden skickades till lotsstyrelsen. I räddningsarbetet deltog mästerlotsen P.E. Idén, lotsarna C.F. Högbom och P.A. Idén samt sjökapten C.A. Oljeqvist. Dessutom deltog de icke till namn kända fiskarna. 

På lotsstugan i Olmsund fick besättningen värma sig och vila ut vilket behövdes efter den kalla natten. Man stannade kvar till 5-tiden på eftermiddagen då lotsarna förde över dom till Saltvik, varifrån “Sylfid” hämtade och förde in dom till Hudiksvall där dom tog in på hotell Helsingland. En insamling startades omgående genom sjömanshemmet i Hudiksvall. Listor sattes upp på Arndts kontor, i skeppshandeln och hos fru Signe Hultman.

Skrivet av Göran Nilsson