ASTRID

HISTORIK
Ångaren Astrid byggdes i engelska Hull 1872 med namnet Cecile. Hon fick en ny panna 1897 innan hon reparerades 1908 och inregistrerades i Sverige samma år som Saga med tonnaget 204 brt 102 nrt. Hon hann även med att byggas om 1912 innan hon förliste 1916 under namnet Astrid. Hon var även med i samband med lastångaren Hudiksvalls (finns här på Görans Dykhörna) sänkning tidigare samma år.

FÖRLISNINGEN
Astrid avgick från Stockholm den 10 nov. 1916 med Rauma som destinationsort. Man gick inomskärs upp mot Öregrund, där man ankrade upp på redden innan man kl. 01 avgick österut. Man mötte en ubåt och prejades klockan 11,20 på fm. av U22, när man var hunnen cirka 16 distans sydväst från Relandersgrund. U22 avfyrade helt sonika en projektil som slog ungefär 500 meter akter om Astrid.

Ombord på ångaren fortsatte man hålla sin kurs och fart men då ubåten klockan 11,30 avfyrade ytterligare ett skott, som nu slog ner alldeles i närheten, beslöt man stoppa maskin ombord på Astrid. Efter cirka en timme kom så ubåten upp bredvid Astris och begärde över handlingarna. Kapten Öberg gick igenom dessa med ubåtschefen, som förklarade att cirka 102 ton av lasten var att räkna som krigskontraband.

Kapten Öberg protesterade givetvis och var så övertygande i sitt argumenterande att han fick ubåtschefen att sända över en officer och en maskinist för att på plats undersöka lasten. Dock kom dessa två till samma slutsats som ubåtschefen och Astrids saga var all. Kapten Öberg protesterade ytterligare en gång, nu över beslutet att Astrid skulle sänkas, och han erbjöd att gå till tyska hamn för en närmare undersökning. Denna protest avfärdades dock och ombord på ubåten gjorde man sig reda för att medelst kanon sänka Astrid.

Besättningen fick dock tid (5 min) att gå i båtarna innan man klockan 13,15 gick loss med beskjutningen. Ett skott träffade förmodligen pannan men trots detta satte man ytterligare cirka 15 skott i skrovet som sedan lämnades brinnande och sjunkande. Ubåten togs så livbåtarna på släp och satte kurs mot Finland och lämnade dessa ungefär 10 distans från Santakari Båk.

På grund av både dis och mörker kunde inte besättningen ombord på livbåtarna sikta båken trots vetskapen om dess närhet. Så man bemannade årorna och satte av i ostlig riktning vilket ju gjorde att förr eller senare måste man komma till land, vilket så också skedde, då man siktade Nurmis fyrtorn, och man klev slutligen iland vid Valkyari fyrtorn för att invänta ljusningen då, man återigen satte sig vid årorna och rodde in till Rauma.

Källa
Reglistan 4962
Brunos Vrakliggare sid. 54
Svensk Skeppslista 1910 sid.96, 97
Svensk Skeppslista 1913 sid.100, 101
Svenska handelsflottans krigsförluster 1914-1920 sid.272, 273
Stockholms Ångbåtssjöfart 1857 –1932 sid. 272, 273
Miramar 1058180

Skrivet av Göran Nilsson