Oktober 1925 var en svår månad för sjöfarten. Speciellt i Ålands hav. Förlisningarna duggade tätt och med endast några timmars mellanrum förliste ett flertal fartyg runt Arholma – Märket, däribland Sven och Alma.
Fakta | |
Typ | Motorskonare 3 mastad |
Material | Ek / Furu |
Tonnage | 179,19 brt 138,31 nrt Under däck: 155,19 |
Mått | 28,69 x 7,78 x 3,75 meter Djup i rum: 3,22 m |
Maskin | 50 IHK |
Fart | |
Byggd | 1907 i Ryssland (Wiro) Estland |
Beställare | |
Sjösatt | |
Levererad | |
Regnr | 6775 |
Signal | KDPG |
Klassad | Franska Veritas |
Assurans | |
Hemma | Höganäs |
Ägare | p.r. E. Johansson |
Befälhavare | J. Finne (Lerberget) |
Besättning | 7 man varav 3 omkom |
På resa | Höganäs – Härnösand |
Förlist | 1925-10-14 |
Plats | Väddö Storbrottet. Skären vid Simpnäsklubb |
Orsak | Läckage, grundstötning, sjönk, blev vrak |
Last | Tegel och lera i rummet/Ingen däckslast |
POS | |
Djup | |
Sjk | |
Exnamn | |
Motorskonaren Alma var ett relativt nytt fartyg. Hon byggdes i Ryssland 1917 och var således endast 8 år gammalt. Alma mätte vid byggadet 138 nettoreg.ton och lastade cirka 300 ton. Redare var direktör E. Johnson från Höganäs och hon fördes av kapten J. Finné.
I mitten av oktober 1925 rådde ett fruktansvärt oväder i Ålands hav med ett flertal förlisningar. Alma var den 14 okt. på resa mellan Höganäs och Härnösand med lastrummen fulla av tegel. Man hade fullt sjå att hålla fartyget på kurs och på kvällen och inträffade det som inte fick hända.
Maskin lade av och kapten Finné gav vid 22-tiden order om att försöka hissa segel. Inte för att försöka segla fartyget utan endast för att försöka ta sig in till Simpnäs i väntan på bättre väder. Sjötjocka rådde och sjön gick mycket hög.
Varje tygbit man försökte hissa blåstes sönder i den hårda vinden. Alma blev helt manöverodugligt och drev vind för våg. Den ostliga vinden förde fartyget in mot norra Arholma. Helt plötsligt törnade man på och blev läck, men lika plötsligt var man flott igen.
Det oundvikliga slutet närmade sig när man kom in mot Storbrottet utanför Väddö. Där gick man på med full kraft och fartyget började omgående brytas sönder. Sjön slog ideligen in över fartyget och man insåg att måste överge fartyget.
Man beslutade att gå i livbåten och den 7 man stora besättningen fick kämpa innan den kom i vattnet. Vågorna bröt över grundet och en stor sjö fick livbåten att slå runt och krossas. 4 man ur besättningen fick tag i flytade delar och lyckades på något sätt komma upp på ett skär.
De tre andra var helt försvunna. Om dom gått till botten eller drivit med vinden in mot land hade man ingen aning om. Man hade fullt upp med att klara livhanken. Skakande av köld blev man sittande på skäret hela natten innan räddningen kom.
Det var Singö livräddningsbåt och Arholmalotsen som förde de skeppsbrutna iland vid Väddöbacka. Där blev man omhändertagen på bästa sätt i en fiskarstuga. När det ljusnade gick man ut och fick se fartyget söderslaget på klipporna.
Senare under torsdagen flöt två man från Alma upp på stranden. Det var bland annat kapten Linné som efterlämnar hustru och barn.Om den tredje mannen någonsin återfanns vet jag inget om. Hur som helst torde det i dag ligga rester kvar efter Alma.
BESÄTTNING | |||
Kapten | J. Finné | Lerberget | Omkom |
Styrman | Karl Olofsson | Lundsboda | |
Jungman | Johan Olofsson | Lundsboda | |
Jungman | Erik Andersson | Höganäs | Omkom |
Jungman | Karl Andersson | Visby | |
Motorskötare | Ivar Söderlund | Svalöv | |
Kock | Harry Larsson | Höganäs | Omkom |
Skrivet av Göran Nilsson