ALFILD

FÖRLISNINGEN
Stockholmsångaren S/S Alfhild var en kanalångare som mätte 177 bruttoton. Hon var inte särskilt väl rustad för att gå utomskärs, vilket givetvis straffade sig trots att hon gjorde flera turer i öppen sjö. Ägare till henne var ett konsortium i Stockholm. I oktober 1916 avgick hon från Stockholm med styckegods destinerad till finska Mäntyluoto. Efter ett mellanspel i Öregrund avgick hon därifrån på förmiddagen den 16 oktober

Vattnet steg fort
Man satte nordlig kurs och passerade Örskär, vinden var nordlig och tilltagande, och snart blåste det full storm. Resan gick trots detta ganska bra så länge man gick rätt mot vinden. Väl ute på öppet vatten sattes kursen mer ostlig för att ta sig över mot den finska sidan. Med Alfhilds smala skrov blev rullningen kraftig när den hårda sjön slog in mot babordssidan. Framåt kvällen samma dag upptäcker man att hon var läck och vattnet steg oroväckande fort. 
Pumparna bemannades genast men trots konstant pumpande steg vattennivån. Till slut nådde vattnet pannan som släcktes med ett fräsande. Man satte segel och eftersom vinden var nordlig beslöt man att försöka länsa undan söderut in mot mer skyddade vatten. Åland eller den svenska kusten i trakten av Understens fyr var målet. Man kämpade med vind och hög sjö samtidigt som man pumpade för glatta livet. I över ett dygn höll man på innan fartyget låg så djupt i vattnet, att manpå eftermiddagen den 18:e oktober 1916 beslöt överge henne. 

Beslutade att inte hjälpa de nödställda!
S/S Alfhild hade två livbåtar som man gjorde klar. En var större och försedd med segel och i den tog sju man plats, bland annat kapten. Den andra livbåten var något mindre och i den gick de övriga fem männen. Ombord på den större livbåten hissades seglet och man tog den andra på släp. Det gällde att försöka utnyttja vinden. I den lilla båten ser man plötsligt att det var problem med riggen på den främre båten. Plötsligt kantrade livbåten och alla sju hamnade i vattnet. Från de i vattnet hördes förtvivlande rop på hjälp, och de i den lilla båten stod inför ett ohyggligt beslut. Skulle man försöka rädda de nödställde och riskara att alla skulle duka under. Den lilla båten kunde inte ta 12 man. Valet var att se på när deras vänner och arbetskamrater drunknade en efter en. Man höll ett skeppsråd där det beslutades att inte hjälpa de nödställda. Endast kockan Elsa Andersson som kom simmade mot båten plockades upp. Därefter stannade man kvar runt sina vänner och försökte uthärda deras hjärtskärande rop på hjälp tills de tystnade

Blev vansinnig och hoppade överbord
När man insåg att alla drunknat började man ro utan att veta vart man skulle komma. Under natten drabbades 2:e maskinisten av sinnesförvirring och hallucinationer och försökte få livbåten att kantra. Till slut blev han vansinnig och hoppade överbord och man såg aldrig till honom igen. Även eldaren hade lidigt svårt av strapatserna och han blev under natten så dålig, att han avled framåt morgonen. Inte långt efter detta fick man från livbåten se ett fyrsken som senare visade sig vara Understens fyr. Ombord fanns nu fyra man som i och med detta fick förnyade krafter och rodde vidare mot räddningen.

I fyrjournalen den 19:e okt 1916 skrevs:
–“Kl 7 fm kommo 3 karlar och ett fruntimmer iland till fyrplatsen, de utgjorde de enda överlevande af ångaren Alfhilds från Stockholm 12 personers besättning, vilka övergivit ångaren, när den sjönk kl 3;45 den 18 okt…

Källa:
(A) (reg) (Sl-1913 sid. 38)
Svensk Skeppslista 1913 sid 38

Skrivet av Göran Nilsson